Jag får nog ta tillbaka lite av den vildsinta kritik jag riktade mot SJ:s försök till en första klass-kupé igår. Jag skrev den nämligen innan jag hade vandrat genom de andra vagnarna till bistron, eller snarare kiosken för fattigare utbud får man leta efter, och då fick jag perspektiv på tillvaron. Som man så ofta behöver när man är upprörd och onyanserad.
Jämfört med trängseln, det skarpa ljuset och oljudet i de andra vagnarna framstod min resa i vagn två som att åka i Kate Winslets hytt på Titanic. Jag måste lära mig att inte vara så snabb med mina sågningar.
Hittills den här reseperioden under helgerna har SJ levererat tidsmässigt och gårdagens resa var inget undantag. Några minuter före utsatt tid anlände vi till Östersund C där Anna hämtade mig i en pickuptruck.
I Optand, någon mil söder om stan där de bor, hängde jag med Lill-Esh då Karl var på väg hem från hockey i Sönsvall, och vi spelade innebandy, fotboll och handboll i vardagsrummet. Han vann allt. Jag måste dock påpeka att reglerna ändrades extremt godtyckligt under matchernas gång och i regel till hans fördel. Särskilt i handbollen, där jag borde ha ett rejält övertag, var regelboken mer snårig än Amazonas. Det är inte okej.
När Karl kom hem tog vi en stärkande bastu och avhandlade livet i allmänhet. Sedan var det bara att somna till Rapports Nyårskrönika på SVT Play för att sedan vakna ett par tre gånger under natten på grund av kombinationen kissnödighet/vätskebrist. Smart att basta klockan tolv på natten.
Idag har jag och Karl åkt skidor till fäboden och tillbaka. Det var en vacker vintertur i den jämtska idyllen och jag ramlade bara två gånger. Jag vet inte om det berodde på bristfällig teknik, isigt underlag, det svenska vallateamet eller på Karls hemgjorda likör vi drack i fäboden, men det var vingligt. I alla fall på hemvägen.
Nu blir det en bastu så att jag inte är så extremt smutsigt till middagen. Det här blir en bra kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar