Minns du hur vi satt och laddade inför ännu en lördagsnatt

Vi fortsätter på temat trött ett tag till, även om jag är bra mycket piggare idag än vad jag var igår. Snart ska jag dessutom gå ut och röra på mig och bli ännu mer vaken, för det verkar pågå spännande saker i Uppsala idag. Det är något konstigt skarpt ljus ute som verkar komma från något jag bara kan likna vid en brinnande boll i himlen. Jag har ett svagt minne av att ha upplevt detta fenomen tidigare, men efter att bara ha känt till totalt jävla mörker utomhus under de senaste två månaderna har jag glömt hur det känns att se ljuset.

Igår fick vi uppleva en sällsynt seger för detta utskällda lag vi alla vet att vi innerst inne tycker om mest av allt, även om vissa döljer det extremt effektivt. Jag firade segern genom att åka till en klassisk adress på St Olofsgatan där jag har tillbringat många oerhört trevliga kvällar under mina år i Uppsala, för det var där Karl och Anna Jesper, och sedermera Lill-Esh, bodde när det begav sig. Idag har Annas syrra Kartoteks-Malin tagit över lägenheten, men det hindrade inte Karl och Anna att komma på besök nu när han skulle sälja ost på en julmarknad här i stan.

Vi hade en mysig kväll med lite pizza, vin och sällskapsspel. Det mest chockerande var nog att Erik, som jag när jag träffade honom första gången för sju år sedan bara var tvärhandshög och vägde lika mycket som några liter mjölk, numera är läskunnig. Han är så skicklig att han valde rätt alternativ av stavning när han ställdes inför alternativen "professionell", "proffessionell" och "proffesionel" på ett frågekort. Att tiden går har nog aldrig fått ett tydligare ansikte för mig. Det är bara drygt tio år tills han tar studenten...

Det påminner mig om en dag i augusti 2002 i Domkyrkoparken i Linköping då Elin berättade att hennes yngsta syster hade börjat första klass. Vi var nog 18 år, och hon tyckte det var en stor dag så klart. Jag, som gillar att döda stämningen med obekväma sanningar, räknade snabbt ut att Elin skulle vara 30 år när hennes syrra tog studenten - vilket var en mycket skrämmande insikt för alla oss som var närvarande. Den dagen, som 2002 var så overkligt avlägsen, kan nu inte vara långt borta.

Nej, det här var inget bra. Nu fick jag lite akut 30-årskris här. Jag måste genast anmäla mig till En Svensk Klassiker samt köpa en villa för att lugna ner mig.

Jag och Karl avslutade kvällen med en Stella på Pipes of Scotland och diskuterade läroplanen, som man gör,  och sedan blev det raka vägen hem för att tvärsomna.

Nu ska jag ut och se ljuset. Jag ska bara smörja in mig med solskyddsfaktor 30 först. Man kan inte vara nog försiktig nu när huden har lämnat statusen "blek" och istället gått in på "genomskinlig/svagt blå".