Vår bästa tid är nu

Vi började av någon anledning tala om hösten här på eftermiddagen, där vi satt vid Fyrisån och bara tog emot de käftsmällar av värme som solen bjöd på. Då satte Becks ner foten så hårt att Domkyrkans tvillingtorn riste till och utbrast:
- Men sluta prata om november - det är ju sommar!
Och det var ju helt rätt så jag, Josefin och Colin skärpte till oss och började prata om planerna för sommaren istället. För det var det vi kunde konstatera, att sommaren har kommit, och att det bara är tre veckor kvar till semestern. The rejoicing was very much.

Jag tror att den här tiden på året är den bästa i Uppsala. Våren gifter sig med försommaren, terminen - det är så vi räknar tiden här - är snart slut och Valborgsyran vill inte riktigt släppa taget om staden. Så fortsätter det fram till en vecka in i juni när studenterna drar till skogs - och sedan lägger sig staden i siesta fram till augusti. Fast sommarstämningen i Uppsala har faktiskt blivit bra mycket bättre under de senaste åren så helt dött är det inte längre. Någon tennisvecka i Båstad kommer det dock aldrig uppstå här så besöken av Brolin och Ljungberg lär fortsatt utebli.

Helgen har varit späckad. I fredags bjöd Hannes och Bojan in till lagfest för deras fotbollslag i studentserien, och eftersom att jag var med och spelade en match för två eller tre år sedan var jag självklart en given deltagare. Ska vi ha genusglasögonen på oss kan vi konstatera att det var en oerhört grabbig tillställning med aktiviteter som armbrytning och läktarramsor - alltså väldigt kul.

Efter "sittningen" i Blåsenhus VIP-lounge tänkte vi gå till Bryggan, men det var tydligen kö till Gävle där så vi tog beslutet att gå till Värmlands istället. Ja just det, dit man går när man är 21 år gammal. Det var tur att många av Hannes polare var där så att det fanns personer att umgås med, för själv klubben var ungefär som man minns dem på Värmlands. In a bad way. Jag måste sluta umgås i de där kretsarna.

Igår tog jag en behaglig sovmorgon och njöt av att vara ledig i några timmar genom att inte göra något alls. Sen gick jag och Esh och mötte upp Björn och Elin på Kvarnen, för att efter proviantering gå hem till dem och ha gott samkväm i solen, med någon drink och några öl samt kvalitetsgrillning. En mycket fin dag och kväll som slutade sent.

Jag noterade via de sociala medierna att det pågick någon form av musiktävling samt att Sverige rönte någon form av framgång. Måste säga att jag unnar alla som bryr sig segern, men jag själv anser att man inte kan tävla i musik - och då kan jag ju inte principvidrigt börja fira bara för att en svensk vinner. Även om det här med att följa principer aldrig riktigt har varit min grej. Nej, tacka vet jag riktiga tävlingar som de i fopoll.

Idag har jag också tagit det lugnt. Det väntar en vecka from hell på jobbet, så jag har medvetet gjort så få ansträngande saker som möjligt. Tog en glass och en dricka med Becks och Colfin på stan, där även Jajje anslöt innan jag gick hem och tvärsomnade. Solsting much?

Tre veckor kvar till semestern. Nedräkningen kan börja.
   

Listen to Iron Maiden, baby, with me

Anslag: Jag, Becks och Magnus sitter på Royal och ser de inledande scenerna på The Iron Lady. Bakom oss sitter en (trolig) nordupplänning med sällskap. Två minuter in i filmen har han redan kommenterat saker med alldeles för hög röst.

Konflikt: Ska jag säga till eller ska jag tänka positivt att "det där var nog sista kommentaren"?

Ergo: Du har redan räknat ut hur det gick under resten av filmen.

Jag är inte ens tvåa på bollen när det gäller detta problem, utan jag är så sen på den här bollen att matchen hade blåsts av redan innan Västtyskland-Holland i VM-finalen 1974 spelades. Likväl upplevde jag irritationen som många före mig har känt, och som många efter mig kommer att känna. Hur jävla svårt kan det vara att sitta och titta rakt fram i en bekväm fåtölj och bara hålla käft? Jag har gjort det på många seminarier, och då var stolen inte ens bekväm.

Mupp.

Filmen? Nja. Not so much. De skulle fokuserat mindre på när Meryl Streep var gammal och dement och mer på hur hon jobbade in sig i parlamentet och spelet bakom kulisserna där. Men hon får säkert en Oscars ändå, för det brukar ju kvinnor få om de sminkar dem gamla eller fula. Kvinnliga skådespelare måste ju vara snygga för att få ett filmkontrakt, medan arbetsmarknaden är större för fula och gamla manliga skådespelare.

Efteråt gick vi och snackade hårdrock på Bullitt och åt billig burger 'n a beer, samt kom fram till att Iron Maidens maskot heter Billy eller Willy.

Sedan tänker jag inte avslöja mer om den här dagen.