Så har jag firat julafton igen. Det var trettionde gången. I all väsentlighet skiljde den sig inte särskilt mycket från föregående år. I alla fall 28 av de 29 senaste har sett mer eller mindre liknande ut, vad jag kan minnas. Den 29:e satt jag i Amsterdam och drack genever så det är väl den som sticker ut. Annars var det mycket samma lika som vanligt. Jag drack dock gin igår, och där påminner ju lite om genever. Men jag vet inte vad jag vill säga med det.
Jag fick dock lite sovmorgon där i arla jualaftonsstund, och det uppskattades rejält. Normalt sett brukar vi annars ha samling typ klockan halv åtta nere i köket och att då skaka fram lite julefröjd i en skalle så morgontrött att det går att genomföra en mindre lobotomering utan bedövning kan vara en utmaning. Igår gick det dock bättre när vi började äta gröt klockan tio istället.
Allt var frid och fröjd ända tills mamma började skälla ut mig för att jag inte visste hur en talgoxe såg ut, varpå Hannes började gasta "köttmajs" med målbrottsröst. Köttmajs är ju det norska namnet på talgoxe, vilket var det enda han lärde sig under sitt halvår i Oslo där efter gymnasiet. Kort sagt så var det en helt normal julaftonsmorgon i den här familjen.
Jag och Hannes var ute och övningskörde lite mitt på dagen eftersom att varken han eller jag borde få ha körkort då vi aldrig kör bil numera, och då passade vi också på att hämta mormor. Hannes körde dit, men vågade inte utsätta mormor för att åka med honom när vi åkte tillbaka så då fick jag ta över ratten. Självinsikt kan vara mycket vackert.
Sedan var det samma upplägg som vanligt. Julmat med ett par tre snapsar - våga vägra bita av - och därefter hamna i matkoma ungefär när Tjuren Ferdinand började. I ren protest, och lite för att vi inte hade ätit klart, hoppade vi över den numera amputerade inledningsdelen om tomtens julverkstad. Alla var oerhört vita och kränkta över detta fruktansvärda brott mot den svenskaste av traditioner.
Efter Kalle gjorde jag också det vanliga. Slog in paketen och skrev dåliga verser, fikade lite och försökte att få Hannes att vakna eftersom att han har blivit världens tröttaste människa och somnar bara han ser en plan yta.
På kvällen var det julklappsutdelning. Jag fick minst paket av alla och valde därför att dö martyrdöden framför akvariet i vardagsrummet. Hannes får alltid flest grejer. Orättvist.
Till sist kollade jag och Hannes på film och åt dillchips (det var ju julafton - klart det ska vara lite festligt) tills han somnade för tolfte gången denna julafton och gick upp och lade sig.
Det var en fin dag och bortsett från mammas attack på mina bristfälliga ornitologiska kunskaper där på morgonkvisten var det långt ifrån att urarta i en Norénjul, vilket man får vara nöjd med. Karl-Bertil Jonsson var dock bäst, precis som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar