Så var vi där. Vid den sista kvällen av lägerskolan. Av erfarenhet vet vi att det är då eller på onsdagen katastrofen sker. Det är också ofta under någon av dessa kvällar man yttrar sina famous last words: "Det här går ju bra..."
Hittills har vi släckt de bränder som har uppstått, och då menar jag metoforiska bränder (tack och lov) så riktigt urspårat har det inte blivit. Men det är ju en natt kvar och det viskas om att dygna bland eleverna.
En av mina elever var mindre diskret när jag var inne i deras rum för kvällens visdomsord (som den erfarne nestor de känner mig som) om man säger så: "Jo, jag har tänkt att dygna men det kan jag ju inte berätta om när Axel är här inne".
De kan väl i alla fall låtsas att de har planerat att sova...
Ikväll var det avslutningsdisko. Jag var en hel del på dansgolvet, under stort jubel från eleverna. Man måste ju passa på att köra Gangnam Style-dansen nu när man har tränat framför YouTube. När det var min tur att jocka, som man säger i branschen (eller?), plockade jag fram klassiker som Wannabe, Sexy Back och självklart My heart will go on som avslutande tryckare, innan det var dags för den mycket otacksamma uppgiften att få drygt 100 uppspeedade och sockerstinna tonåringar in på sina rum. Du som söker en utmaning i livet - testa den.
Du som gillar att bemöta de mest ovidkommande och grundlösa argument för varför någon ska få vara uppe bara lite till har också en guldgruva här.
Nu har jag suttit i en korridor i en timme och försökt vänta ut stormen, så nu känner jag att det är läge att få några timmars sömn tills det att jag vaknar av att eleverna river huset någon gång klockan tre i natt.
Men nu ska vi inte vara såna. Det går ju bra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar