Egentligen ska man ju författa någon form av årskrönika så här dags på året, och jag har också haft högtravande planer på att göra det i form av en podcast. Dessvärre kunde inte någon av Mats Nyström eller Albert Svanberg läsa in den på så här kort varsel, och Dennis Videmyr är på semester fram till sjunde januari så det fanns ingen som kunde fixa med redigeringen. Dessutom har jag trots idogt sökande inte fått tag på hon som ska säga "Heja Sverige, friska humör. Det är det som susen ghör - is it ghör?" i inledningen. Alla vet ju att minst tre av dessa måste vara involverade om det ska bli en krönika värd namnet.
Men ta det lugnt, som Tommy Svensson sa inför midsommarfirandet i Pontiac Silver Dome. Vi vinner detta.
För tillfället sitter jag på tåget mot Norrlands inland. Målet är nyårsfirande i Östersund med Karl och familjen. När jag bokade den här resan upptäckte jag att biljetterna var billigare i första klass än i kreti och pleti-vagnarna, så jag har sett fram emot resan sedan dess. Allt har dock slutat i ett rejält självmål. Ett självmål med ofattbar konsekvens.
När jag kom ombord var det inte alls den obeskrivliga lyx jag hade sett framför mig. Istället sitter jag i en vanlig trång jävla fyrsittsplats med en hetsig unge bredvid mig som spelar spel med volymen påslagen på sin iPad. Det är precis som Tomas Brolin säger om värmen i Los Angeles under premiärmatchen mot Kamerun i VM -94. Hjärtat fick en chock.
Jag tycker att detta är dåligt. Man har rätt att, precis som Tommy Svensson påpekar om sin utskällning i halvtid i semifinalen mot Brasilien, bli arg någon gång. De har gjort bort sig helt enkelt. De får inte bygga en första klass-vagn så dåligt. Första klass för vem kan man undra. Boskap?
Det är tur att det bara är fyra timmar kvar tills vi är framme.
Om man skulle ta och investera i en bil 2013?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar