Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till

Grått nytt hår, som den stående frasen vid skålning löd igår. Den sammanfattar mina förväntningar på 2013 rätt bra.

Jag gav inget nyårslöfte igår (förutom att sluta röka, men det gör jag ju varje år) eftersom att jag tycker att man inte behöver en särskild dag för att ge löften. Skulle jag ha gett några hade de varit modesta, som att till exempel skaffa ett riktigt bra skägg, unna mig något gott att äta minst två gånger samt skälla på tv:n varje gång Arsenal spelar match. Ingenting utanför bekvämlighetszonen med andra ord.

Nyårsfirandet var minst sagt intensivt, som jag antar att det blir om fyra barn i åldrarna två till sju är med. Ljudkulissen var magnifik när de försökte få tiden fram till tolvslaget att gå genom att genomföra olika projekt där det gällde att låta så mycket som möjligt. Vi körde också dansstopp, en tävling där det går ut på att dansa när musiken är igång och pausa när musiken gör detsamma. Om man då rör sig åker man ut. Ni kan testa själva hemma ikväll. Skriv gärna en kommentar med utvärdering här nedan efteråt.

Ska vi nämna något om maten? Jag vet att det är oerhört tråkigt att läsa om mat, nästan lika illa som att se bilder på god mat, men en nyårssupé är ju speciell så ni får ursäkta mig. Vi åt en fantastisk älgfilé med potatisgratäng och rödvinssås, och det var bland det godaste jag förtärde förra året. Endast Wienerschnitzeln i den där tyska badorten som jag aldrig kommer ihåg som vi besökte just före Köln i somras kan utmana. Kan det ha varit Timmendorfer Strand?

Jag fick också se Grevinnan och betjänten för första gången på tio-femton år och hörde biskopen från Fanny och Alexander (Jarl Kulle är så oerhört kåt) recitera Nyårsklockan medan fyrverkerierna lyste upp himlen över Frösön och Storsjön. Vackert.

Resten av natten ägnades åt att äta ost, spela Quizkampen mot Karl samt diskutera fallosdesignen på flaskan till hans likör som vi snart ska börja sälja. Målgruppen ska vara möhippor. 2013 är således året jag blir miljonär.

Nu ska jag fortsätta kolla på backhoppning. Reglerna är lika otydliga som när Lill-Esh får bestämma så jag fattar ingenting. Men det går bra. Jag är lycklig ändå. Om man låter backhoppningsregler styra sitt liv är man illa ute. Det har jag alltid sagt.