Come Monday night, we turn the telly off

Säg så här: Det som igår kväll vid sextiden kändes som ett mycket kompetent beslut upplevdes inte lika begåvat klockan tre i natt. Min lilla "jag ska bara vila ögonen lite"-session som när vi summerade kvällen visade sig ha muterats till två och en halv timmes REM-sömn innebar alltså att jag inte alls kunde sova när mat- och sovklockan ringde för natt. Det var givetvis lika väntat som att den där kvällen när jag skulle gå ut och "ta en öl" slutade med att jag stod på Eshs huvud utanför Statoil klockan fyra på morgonen där vi skulle hämta mer att dricka till efterfesten. 

Min strategi för att somna var att först läsa 50 sidor Knausgård och sen kolla på två avsnitt av Community, men det hjälpte inte alls för av det blev jag bara piggare. Då tog jag till det beprövade knepet att börja lyssna på musik. När all bra musik på Spotify var slut tappade jag dessvärre kontrollen över mig själv och började lyssna på Wierd Al Yankovic och Ronny Rooster. Men sådana nätter har vi ju alla ibland. Så länge man inte kommer fram till Björn Rosenström och Lilla Lovis behöver man inte börja gå i terapi.

Till slut blev jag så uttråkad att jag somnade, och sedan var jag som pigg som en dagglaserad nyponros på morgonen. Efter en kärnvapenprovsprängning.

På jobbet var det full fart och en hel del elever har förstått att de måste lämna in de sista uppgifterna nu. Det är dock frustrerande att inte alla har gjort det för deras dåliga deadline-sinne kommer att bli min stressrelaterade sjukdom i slutet av veckan. Semestern är dock bara tolv arbetsdagar bort, så jag biter ihop. Vi fortsätter väl räkna ner här tillsammans?

Efter jobbet gick jag och klippte mig hos min nya frisör eftersom att min gamla lättsamma är försvunnen, så det var stelt. Tur att hon var snabb, så att den ansträngda tystnaden inte gav mig mer huvudvärk än vad jag redan hade. Sedan fick jag ett spontant infall och gick och tog en klassisk De la Chef på Rififi, innan jag gick hem och stack ut och motionerade.

20:37 var klockan när jag första gången idag kunde slappna av. All tid efter det har gått åt till att hålla mig vaken, för jag vet av erfarenhet att om jag somnar före tio vaknar jag alltid och är piggast i världen klockan ett. Men nu går snart alarmet som förkunnar att jag får gå i ide, inför en dag som inte kommer att vara slut före midnatt i morgon. Sucken på fredag eftermiddag, när betygen är satta, kommer att vara the mother of all fredagssuckar. 

Vår bästa tid är nu

Vi började av någon anledning tala om hösten här på eftermiddagen, där vi satt vid Fyrisån och bara tog emot de käftsmällar av värme som solen bjöd på. Då satte Becks ner foten så hårt att Domkyrkans tvillingtorn riste till och utbrast:
- Men sluta prata om november - det är ju sommar!
Och det var ju helt rätt så jag, Josefin och Colin skärpte till oss och började prata om planerna för sommaren istället. För det var det vi kunde konstatera, att sommaren har kommit, och att det bara är tre veckor kvar till semestern. The rejoicing was very much.

Jag tror att den här tiden på året är den bästa i Uppsala. Våren gifter sig med försommaren, terminen - det är så vi räknar tiden här - är snart slut och Valborgsyran vill inte riktigt släppa taget om staden. Så fortsätter det fram till en vecka in i juni när studenterna drar till skogs - och sedan lägger sig staden i siesta fram till augusti. Fast sommarstämningen i Uppsala har faktiskt blivit bra mycket bättre under de senaste åren så helt dött är det inte längre. Någon tennisvecka i Båstad kommer det dock aldrig uppstå här så besöken av Brolin och Ljungberg lär fortsatt utebli.

Helgen har varit späckad. I fredags bjöd Hannes och Bojan in till lagfest för deras fotbollslag i studentserien, och eftersom att jag var med och spelade en match för två eller tre år sedan var jag självklart en given deltagare. Ska vi ha genusglasögonen på oss kan vi konstatera att det var en oerhört grabbig tillställning med aktiviteter som armbrytning och läktarramsor - alltså väldigt kul.

Efter "sittningen" i Blåsenhus VIP-lounge tänkte vi gå till Bryggan, men det var tydligen kö till Gävle där så vi tog beslutet att gå till Värmlands istället. Ja just det, dit man går när man är 21 år gammal. Det var tur att många av Hannes polare var där så att det fanns personer att umgås med, för själv klubben var ungefär som man minns dem på Värmlands. In a bad way. Jag måste sluta umgås i de där kretsarna.

Igår tog jag en behaglig sovmorgon och njöt av att vara ledig i några timmar genom att inte göra något alls. Sen gick jag och Esh och mötte upp Björn och Elin på Kvarnen, för att efter proviantering gå hem till dem och ha gott samkväm i solen, med någon drink och några öl samt kvalitetsgrillning. En mycket fin dag och kväll som slutade sent.

Jag noterade via de sociala medierna att det pågick någon form av musiktävling samt att Sverige rönte någon form av framgång. Måste säga att jag unnar alla som bryr sig segern, men jag själv anser att man inte kan tävla i musik - och då kan jag ju inte principvidrigt börja fira bara för att en svensk vinner. Även om det här med att följa principer aldrig riktigt har varit min grej. Nej, tacka vet jag riktiga tävlingar som de i fopoll.

Idag har jag också tagit det lugnt. Det väntar en vecka from hell på jobbet, så jag har medvetet gjort så få ansträngande saker som möjligt. Tog en glass och en dricka med Becks och Colfin på stan, där även Jajje anslöt innan jag gick hem och tvärsomnade. Solsting much?

Tre veckor kvar till semestern. Nedräkningen kan börja.
   

I, I, go, go, out... Yeah? Oh nothing

Vad finns det att säga om en helt vanlig jävla torsdag? Jag hade en massa uppslag, men har kommit fram till att det ena är mer ointressant än det andra.

Ett förslag var att skriva om att det är varmt, men det är ju bara att kolla på Facebook om man vill ha kommentarer om vädret. Varför är det så spännande att statusuppdatera om det? Håller hela världen på att förvandlas till SMHI? Det var nog inte riktigt den utvecklingen Mark Zuckerberg såg framför sig när han satt på sitt studentrum och försökte få till en egen version av snyggast.se. Det är rätt åt honom att han nu är ansvarig för 10-talets svar på Teliaaktien. Jag skippar vädret med andra ord.

Sedan - jag stannar kvar på Fejjanspåret så att det blir någon liten röd tråd här - tänkte jag ta upp den där ironiska insändaren i Östersunds-Posten som exakt alla lärare på hela Facebook har länkat till vid det här laget, men sedan kom jag på att det knappast var hemligt att läraryrket kan vara påfrestande när vi började plugga så att alla ska köra "tyck synd om mig"-racet nu känns lite som att bli fakir och sedan gnälla över arbetsvillkoren. Så jag hoppar över det.

Jag tänkte också lägga några rader på att jag jobbade sent idag och började sätta betyg, men den enda som jag egentligen behöver berätta det för i syfte att tjäna pluspoäng är chefen och hon var fortfarande kvar när jag gick. Alla andra tycker säkert bara att jag är dum som jobbar till halv åtta en vanlig torsdag så att jag inte ens hann gå förbi Systembolaget på vägen hem. Det blir alltså inget om det.

Ett sista tankespår var att resonera om hur snett min träning inför Blodomloppet har gått sedan jag i helgen ådrog mig hosta och lättare halsont. Men eftersom att jag har vilat mig i form varje år sedan 2001 känns inte det som någon breaking news direkt. Vi hoppar.

Så det fick bli ett inlägg om ingenting istället.

Med vänlig hälsning
Jerry Seinfeld

And I still think about you every time I'm ridin' in my car

Tio år och en dag. Så länge har jag haft körkort nu. Det är ganska lång tid. Tänk tio år fram i tiden istället - då är det 2022, om jag räknar rätt så här i all hast, och iPaden kommer att vara lika omodern som minidiscen är idag. Rena Sci-Fi-perspektivet.

Det enda märkliga är att jag var bättre på att köra bil för ett decennium sedan än vad jag är nu. Då körde jag flera gånger i veckan, och åkte ibland ut på långa utflykter till Stockholm, Norge eller Danmark och kunde till och med få en bil som hade stannat på någon ödslig skogsväg att starta (Man kollar oljan, kliar sig i huvudet och säger "Jag tycker det ser bra ut", och sen brukar den starta igen).

Numera kör jag bil typ en gång i halvåret (varje gång jag flyttar) och det går ju som det går. Sist jag körde glömde jag till exempel åka när det var grönt ljus, men det var i för sig mer för att jag höll på att tramsa som vanligt istället för att hålla uppmärksamheten på stoppljusen. Fast nog är det illa att jag inte håller i gång min bilkörning - kanske skulle tagit det där giget på Arlanda ändå i sommar. Där får man ändå köra truck.

Frågan är bara vad jag ska med en bil till. Det är inte som att jag behöver en, även om det skulle vara bekvämt i vissa fall. Det går att ta sig med tåg överallt, och när numera min SJ-förbannelse är bruten - jag kom ju alltid 58 minuter sent förut - fungerar det hur bra som helst. Jag åker buss till jobbet och handlar runt knuten. Ikea besöker jag inte längre, eftersom att jag mest fokuserar på att slänga allt jag äger i brännbart inför varje flytt så jag behöver liksom inte fler prylar att slänga.


Att sedan mina elever hånar mig för att jag har körkort men ingen bil, vilket är en paradox i klass med Teodicéproblemet för dem, kan jag ta. De hånar mig för allt jag gör ändå. Undrar hur det kommer sig att den kulturen har fått fäste i mitt klassrum? Jag är väl inte den som går omkring och är hånfull till höger och vänster?

När vi ändå är inne på att håna folk. Idag såg jag ett gäng som utövade stadsfenomenet parcour. Efter att först ha stirrat på konstigheterna som om det var SM i dvärgkastning som pågick, tog jag givetvis del av galenskaperna som den kameleont i fårakläder jag är. Jag voltade över en Fiat Punto och hjulade sedan ner för trappan vid stationen innan jag klättrade upp på Bror Hjort-statyn och avslutade med en mollbergare i pik från dess topp.

Parcour alltså. Vilket jävla nöje.

Till sist. Jag antar att alla redan följer centerledaren Annie Lööf på Twitter, men om ni mot förmodan inte gör det - gör det. Näringsministern är den födda entertainern. För någon månad sedan skrev hon om att hela regeringen hade "sjungt" för skolmajor Björklund när han fyllde 50 år, och igår tyckte hon att prinsessans "bröllop" var vackert. Känns tryggt med henne vid rodret tycker jag.

På studiedagen sitter hon med stickningen i knät

Först tänkte jag tråckla ihop ett inlägg om vad vi lärare egentligen pysslar med på studiedagarna, men sedan kom jag på att 90 % av alla jag känner är lärare så det skulle vara ungefär som att berätta för Uppsalas gymnasieelever att det finns bryggor man kan sitta på vid Fyrisån på våren. Berätta något vi inte vet-stämning typ. Frågan är också hur intressant människor som har lämnat skolvärlden tycker att det ämnet är - känslan är att man inte riktigt bryr sig.

Som elev däremot brydde jag mig. Det var så paradoxalt på något vis att lärarna, dessa to big to fail-banker av kunskap och livserfarenhet, skulle sätta sig på skolbänken och lära sig saker. Nästan otänkbart. Jag var nog lite udda som elev på det sättet, men så är det också min vetgirighet som har gjort mig till den jag är idag. Oraklet på Brantingstorg brukar de kalla mig. 

Mina elever bryr sig inte. De tycker mest att det är kul när jag är på skolan fast de inte är det och hånar mig för att de får vara lediga. Då brukar jag kontra med att säga att jag får betalt för att vara där samt visa upp båda mina långfingrar i en gest som i många kulturer skulle tolkas som obscen.

Om det mot förmodan är någon som undrar vad jag har gjort idag - på studiedagen, som de vassaste av er redan har räknat ut - kan jag meddela att det inte var mer dramatiskt än att jag mest satt och rättade. Soft dag. Vore det inte för eleverna skulle lärarjobbet vara lugna gatan.

Efter jobbet tog jag en promenad i gasset hem, skrev lite och sedan tog jag en ny promenad till Studenternas och avnjöt en småtråkigt 0-0-match tillsammans med Esh och Magnus. Bojan var visst där också, men Hannes dök inte upp. Han skulle tydligen in och äta, så han kunde inte gå på match. Ibland är 0-0-matcher underhållande, men inte denna dag. Vi kom gemensamt fram till att Sirius offensiv ställde för få frågor till IK Frejs backlinje.

Det nya tränarsnacket alltså. Proper bollocks.

Efter matchen har jag ägnat mig åt att hosta samt försökt skicka ett mail i två timmar. Jag har ännu inte slagit sönder något av frustration, men om mailprogrammet inte vill börja samarbeta kommer jag gå fullständigt Office Space på hens röv. Och det tror jag ingen vill vara med om när måndagen är på väg att tippa över i tisdag.

Come on katten, det svänger ju

Fyradagarshelg. Det får vi göra om tycker jag.

Gårdagen inleddes som en klassisk lördag med föräldrarna. De åt frukost på sängen och gjorde Melodikrysset, medan jag tog en längre sovmorgon. Precis som förr. Därefter åkte vi ner till stan och gjorde några ärenden samt fikade på Gyllentorget, som man ska i Linköping när det är sommar. Pappa körde hejtävling, det vill säga att man får poäng för hur många man hälsar på. Han känner tydligen alla i Linköping och det blev utklassning. Enda gången jag träffade någon jag kände, då var inte han med. Typiskt.

På eftermiddagen gick vi till Lambohovsvallen och kollade på Östrias match, och där var det jag som vann hejtävlingen. Träffade gamla lagkompisar och tränare i solskenet. Mycket trevligt. Brände min daywalkerhud i gjorde jag också. Sämst hy i världen på att hantera sol. Ska vara inomhus hela sommaren och spela WoW eller något.

På kvällen åkte jag till Per och vi gick till Axel och kollade på CL-finalen. Alltså inte hem till mig, utan till en annan Axel. Jävligt förvirrande, så jag drack jättemycket vin för att försöka förstå. Ingenting blev bättre av det. Dessutom vann Chelsea och det var så klart sjukt irriterande, även om det var småkul att Tottenham inte får spela Champions League nästa säsong. Varför det blir så orkar jag inte förklara, och är ni intresserade vet ni antagligen redan bakgrunden.

Efter matchen gick vi tillbaka till Per via Yngves livs för att göra den i det läget ytterst nödvändiga provianteringen av folköl 3,5. Sedan somnade jag på soffan.

Morgonen ägnade jag åt att slåss med en katt som tyckte att mitt huvud och ben var ett rimliga ställen att gå på. Djur alltså, vad ska de vara bra för?

Jag har varit seg hela dagen. Det är tydligen så att en bieffekt av berusning är att man blir trött och sliten dagen efter. Det kanske de skulle ha talat om innan, för då skulle man ju knappast utsätta sig för sådant.

Gin and juice

Är det bara jag som blir lite road av att mina föräldrar skyller på Hannes när deras gin och tonic är för svaga?

"Jag hällde ju på bra. Det borde smaka mer gin."
"Hannes har säkert spätt ut med vatten."

Världsklass.