Söndagkväll i den stad jag föddes, jag står i en bar med gamla vänner

Idag har det tydligen varit dagen före dagen. Detta gör mig förvirrad. Är det inte dagen före dagen varje dag? Varje dag följs ju av en ny dag, förutom i förrgår, men det blev ju ett lika stort antiklimax som Y2K, så det finns inte ens ett undantag för att bekräfta denna regel. Förvirrande, som sagt.

Normalt sett den 23:e december brukar jag medverka i Sveriges Radio Östergötlands uppesittarkväll med rimstuga. Jag blir fundersam och orolig över att de inte hörde av sig i år heller, för tredje året i rad. Var min insats 2008 verkligen så jävla kass? En liten ihopblandning i direktsändning runt av vad det är koalor respektive pandor äter, och så blir man straffad för det i tre år. Ska fan sluta betala in licenspengarna. Så får ni se hur mycket public service ni har råd med sen, utan mina pengar.

Idag har jag först och främst latat mig. Jag åt frukost klockan 13, vilket är högst normalt för mig en söndag så allt borde vara normalt. I det här hushållet råder dock ganska lutherska värderingar så risken är att man får många sneda ögonkast efter en sådan synd. Särskilt från Hannes som har vänt på dygnet åt fel håll och gick upp halv sex i morse för att kolla på TV-shop.

Jag har också följt med pappa till Chokladboden i Gamla Linköping (som har flyttat från sin gamla plats och gjorts om till ett vad jag bara kan likna vid ett billigt snabbköp - årets kulturskymning utan konkurrens) samt köpt mat i Ekholmen, eftersom att alla andra mataffärer tydligen låg för nära. Åka till andra sidan stan för att köpa varor som finns överallt. Det dummaste jag har hört.

Han släppte av mig inne i stan när vi var klara därborta vid fyrahugget. Det var inte helt genomtänkt av mig att handla de sista julklapparna efter klockan fyra söndagen före jul då alla affärer utom Clas Ohlsson och Press Stop stängde klockan fyra söndagen före jul. Detta innebar att jag fick köpa mina sista julklappar på Clad Ohlsson och Press Stop. Nöden har ingen lag, men så kallar de ju mig MacGyver också.

Framåt kvällen klädde vi granen under relativt tryckt stämning då pappa röt ifrån om att vi inte fick sätta upp vad som helst i granen. Hörlurar var till exempel oacceptabelt. Det slutade med att han och mamma klädde granen själva. Jag hann dock hänga upp Hannes rekordfula ängel som han gjorde i andra klass på Änggårdsskolan som idag har kultstämpel bland bröderna innan vi blev bortmotade.

Lite senare tog jag bussen ned till stan och mötte upp Per för ett par tjeckiska välkylda på ett ställe som heter New York Legends som jag aldrig har varit på förut, där man som på alla andra ställen de har sportbarsskärmar ofrånkomligt måste kolla på vad som sker på skärmarna om det så är lådbilsrally eller amerikansk fotboll. Om de bara stängde av tv:n när det inte var fotboll skulle allt vara så mycket enklare, för det är knappast så att någon går dit på en söndag för att kolla på Red Bulls X-games-OS.

Efter ett tag anslöt Sandra och hennes pappa och vi hade en trevlig och julvarm stund där medan snön yrde utanför fönstret som på tv-skärmen när man spelar en riktigt sliten VHS-kassett. Till sist var jag tvungen att jogga till bussen, bara för att komma fram till busshållplatsen och se att det var 20 minuter kvar tills bussen skulle gå. Det märks att det var ett tag sedan jag behövde åka med sista bussen hem till Lambot. Usel tajming.

Nej, nu tar vi och river av den där julafton va. Jag ser mest fram emot att få se mina två favoritdockor i avsnittet om tomtens julverkstad i Kalle Ankas Julafton. Kommer att bli sjukt besviken om jag missar dem i år.