Idag har jag träffat mormor Grande Eivor igen. Hon var som vanligt taktfull. Ungefär lika mycket som en berusad person med Aspergers syndrom. Det första hon sa var:
- Vad kul att se dig!
Så långt allt väl.
Det andra hon sa var:
- Vad tjock och fet du har blivit.
-MEN DURÅ! svarade jag inte, utan log blekt istället och gick därifrån. Sanningen kan göra ont ibland, även om jag väger exakt lika mycket över matchvikt som i fjol. Men det är bra. Gnid in det bara.
Jag är i Linköping nu, för att fira så kallad "jul" i familjens underliv, förlåt sköte. Det ska bli kul, men jag känner mest för att göra ingenting alls förutom att sova tills jag vaknar. Bara lata mig och vila efter en hård termin. Nu lever vi dock i någon form av kollektiv här i Lambot så då är det underförstått att man ska dra sitt strå till den kulturmarxistiska stacken. Igår fick jag laga mat till exempel, men det var potatisgratäng och man kan ju inte bli sur om man får potatisgratäng.
Resan ner från Uppsala gick bra, och det var oerhört viktigt för mitt välbefinnande att SJ gav fan i att krångla i och med att det blev sent, eller snarare tidigt i torsdagskväll efter vår traditionella lilla julafton med kompisgänget. Jag var inte direkt pigg igår när jag vaknade och skulle börja packa väskan. Det är ju dödstråkigt att packa även när man inte har spelat baseball med en bag-in-box-påse klockan fyra natten före, så ni förstår säkert hur inspirerande det var. Beslutet att fixa disken innan jag gick och la mig var dock det bästa jag har fattat sedan jag valde att ta datakörkort som individuellt val i gymnasiet. Man fick ledig från halva kursen om man redan kunde allt, vilket jag ljög och sa att jag kunde. Sovmorgon varje måndag i ettan. Living the dream.
Lilla julafton var som väntat mycket gemytlig. Vi var hemma hos mig och körde som vanligt knytis och det var ett glatt gäng som kom. Esh, Hannes och Bojan var först på plats, därefter kom Josefin och Colin samt Becks och Erik. Sist kom Emma med den viktigaste rätten av alla - Janssons frestelse.
Vi testade hasard med nya regler i år, och alla var nog överens om att det var roligare än tidigare åren då vi bara har lottat ut paketen. Bojans bröstmugg var populärast, tätt följd av Kicki Danielssons självbiografi som var Emmas bidrag. Det var då en välsignad julfest, som alltså slutade så oerhört sent. Som det alltid tycks bli nuförtiden.
Det roligaste som hände idag var att jag och Hannes introducerade Gangnam style-dansen för mormor. Mottagandet var ljummet, även om jag uppskattade hennes kommentar om att jag dansade "smidigt". Det är ju det jag alltid har sagt själv.
Nä, om man skulle ta och gå och plöja ett par avsnitt av Homeland nu? Den här dagen blir nog inte så mycket mer intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar