När man tar en tugga på ordet november är det som att ett gift sprider sig i kroppen. Det är en månad som enbart består av stormig hopplöshet, fuktigt mörker och en rastlös väntan på något bättre (julen). Nej, jag tror att jag hellre sätter i mig en knippe vildpersilja än att smaka på november.
Sådär brukar inledningen av november kännas, vilket i sin tur brukar leda till att man några veckor in på månaden är beredd att genomföra ett mindre systematiskt folkmord i ren desperation. Vilken tur då i år att inledningen av denna så föraktade månad sammanfall med mina två dagars ledighet från arbetet - ingen av oss vill ju råka ut för ett nytt Rwanda. Denna lilla minisemester har varit precis så avkopplande som jag hade tänkt mig.
Jag har ägnat mig åt att göra tråkiga saker som att motionera, tvätta och städa, men också mer underhållande avkoppling som att läsa bok, titta på tv-serier och jobba med klubben. Den där rättningshögen jag släpade med mig hem ligger föga oväntat kvar i väskan, så principen att jobba på jobbet och ha fritid på fritiden står fast. Det känns bra att inte förändra styrkan i länkarna i den kätting jag kallar livspusslet. Fritidslänkarna för sig och jobblänkarna för sig i ytterst balanserat smide.
När jag har varit ute och rört på mig har jag på nytt kunnat konstatera hur märkligt det är att det är så sjukt mycket folk i rörelse mitt på blanka vardagen. Jag förstår att det finns många som inte jobbar nio till fem eller är arbetslösa, studenter eller pensionärer, men att det är mer folk på ICA klockan 11.00 en torsdag än vad det är samma dag klockan 17.30 får jag inte ihop. Det är dock kul att PRAO:a lite i den daglediga världen ibland. Jag har till exempel fått testa på det kösystem som gäller i mataffären då, det vill säga att gamla människor med få varor ovillkorligt måste få gå före i kön. I sådana lägen är det tur att man är konflikträdd, och gör låt-gå-gesten så att det inte blir dålig stämning.
Fast man kan ju tycka att hon hade kunnat bjuda på något gott för min trevliga ansats. En Banana Skids eller Refresher är fan inte för mycket begärt kan jag tycka.
I morgon ska jag, beväpnad till tänderna med dokument och policytexter, åka till Stockholm för styrelsemöte i supporterklubben samt allmänt samkväm och samtal. Det ser jag fram emot. Är det något vi brukar vara bra på så är det att skapa både bra arbetsatmosfär och god stämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar