Innan jag ger mig i kast med min, vad jag antar/utgår från, länge framemotsedda valanalys efter rysaren i USA vill jag bara konstatera att jag i all väsentlighet håller med Hannes i hans kärnfulla och initierade kommentar om avgörandet i natt. Den dag Bo-Inge Andersson kliver av som utrikespolitisk kommentator på SVT ska jag genast tipsa dem om honom. En given tittarfavorit som skulle ge kanalen det ungdomliga lyft den så väl behöver.
Jag var ganska säker på att Bronco Bama skulle vinna valet på förhand med tanke på att han ledde i the swing states samt att Mitt Romney var en sådan blek figur som republikanerna inte ens ville ha från första början. Men säker kan man ju aldrig vara, så för första gången sedan september förra året (då jag försov mig till 8.15) klev jag upp utan att snooza alls. Så oerhört nyfiken var jag.
När jag slog på SVT ångrade jag lite att jag inte hade varit vaken hela natten då valstatistik- och opinionssiffreguden Sören Holmberg satt i studion med kännarmin och pekade på staplar och cirkeldiagram samt hummade och drog slutsatser. Han är ju hela poängen med att överhuvudtaget titta på en valvaka, så när jag bara fick se honom i ett par minuter var det som att bara få se sista övertidsminuten i en Champions League-final som Arsenal vinner.
Som om det någonsin kommer att hända...
Det är kul med val, och särskilt det amerikanska eftersom att det är en sådan show därborta med debatterna, talen och all smutsig taktik. Den svenska valrörelsen förhåller sig till den amerikanska som korpfotboll till Champions League.
Jävla skitturnering det där. Tappa 2-0-ledning mot Schalke 04 på grund av massa individuella misstag sådär bara. Skräp.
Det var en trevlig dag på arbetet. Den började med att min nya VFU-student SMS:ade om att han hade försovit sig, som den 90-talist han är, oansvarig alltså, och därefter rullade allting på intensivt som vanligt. Som det ska rulla om jag får bestämma. Mina unga damer i klassen har lugnat sig en aning med sitt tredje världskrig och jag tror att lugnet kommer att hålla i sig nu. Jag ska dock erkänna att jag tar i så mycket trä att hela Sveriges skogsbestånd inte räcker till när jag skriver så.
Avslutningsvis vill jag skriva att jag är mycket väl medveten om hyckleriet i att kalla en hel generation oansvarig på grund av att min VFU:are försov sig när jag gjorde detsamma för bara fjorton månader sedan. Men vadå? 90-talisterna är ju generellt det.
1. I loves it! 2.I'm not tired of Bronco Bama. 3. Förskingra.
SvaraRadera