Det är hemskt dumt att klaga på jobbet. Särskilt en dag som denna när man har fått löneförhöjning. Det är bara idiotiskt att klaga då. Särskilt som det finns jättemånga människor som inget hellre vill än att ha ett jobb att gå till. Därför ska man inte klaga. Särskilt som man inte vet helt säkert om man har ett jobb nästa läsår, för det går snabbt i friskolebranschen. Det är alltså hemskt dumt att klaga på jobbet.
Men - jag skulle bara vilja ha lite mindre av det.
Vi kör en liten lek här för att bryta av: Gissa när jag kom hem från jobbet idag.
Har du gjort det nu?
Om du gissade på att jag kom hem klockan 16.30 och lade mig på soffan med en Manhattan och en cigarr för att finläsa Dagens Industri så saknar du helt verklighetsförankring och bör omgående läggas in på psykiatrisk tvångsvård och/eller medicineras hårt. Om du gissade på att jag kom hem vid 18.30, stack ut och sprang och sedan gick hem och stekte fiskpinnar är du närmare sanningen - men ändå inte riktigt framme. Var din gissning däremot att jag ramlade in på dörrmattan kl 21.00, lade mig i fosterställning och skakade ett tag innan jag på ren vilja stekte på en bit gris och oavnjöt den framför tv:n - då är du helt rätt ute.
Jag betade i alla fall av en rejäl bit av rättningshögen och hann förbereda till Falun under kvällen, så det var bra gjort av mig även om mycket återstår att rätta. Det känns konstigt att komma till jobbet kvart i åtta och åka hem tolv och en halv timme senare. Men så är det i december på det här jobbet för en del.
Och då har december inte ens börjat ännu.
Nu blev det sådär småbitter ton i texten igen, och det var inte alls min mening. Vi ska lyfta några positiva aspekter av dagen också. Löneförhöjningen har jag redan nämnt, men den förtjänar att få två omnämnanden. Jag behövde heller inte uppleva alltför mycket av snöovädret och bussarna gick som de skulle. Jag har inte upplevt några problem med ischiasnerven idag, vilket känns bra efter att jag igår drabbades av ett oförklarligt bråck på den när jag stod och pratade med två tjejer i korridoren. Idag har dessutom ingen hånskrattat åt mig när jag exempelvis smågnällande tvingas stretcha baksida lår i korridoren efter att ha drabbats av förmodat bråck på ischiasnerven. Jävla ungar.
I morgon börjar den klassiska helgen v. 48. Hur känns det tycker du?
Ditt nya positiva jag!
SvaraRadera