Respected old man

Det var kul att resonera om hur min mentala dekadens kan ta sig uttryck, men nu kommer jag att lägga om kursen något. Vi snackar inte 180 grader här, utan huvudfokus ska givetvis behållas eftersom att vi alla ju är här av en enda anledning.

Moi.

Jag har snuddat vid temat tidigare, men nu skulle jag vilja gå på djupet på mina gubbtendenser. Idag till exempel gjorde jag tre riktigt gubbiga saker redan före klockan tio på morgonen. Hur vore det om jag presenterade dem i listform? Jag har nämligen fått signaler om att det ska vara något alla gillar.

1). Jag vaknade klockan 8:06. Jag försökte somna om i en halvtimme, men det var omöjligt. Detta är någon som händer allt oftare nu, och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Mitt huvudsakliga budord har under de senaste 20 åren varit att helgmorgonen icke får nyttjas till annat än sovmorgon om inte särskilda skäl finnes. Att vakna sex minuter över åtta är – detta vill jag i de skarpaste ordalag betona – INTE sovmorgon. Å andra sidan fick jag uppleva en söndag som aldrig ville ta slut och jag hann med fantastiskt mycket nyttigt. Allt från motion och städning till jobb med supporterklubben och telefonsamtal. Så det är kluvet just nu, men det lutar åt att grundinställningen fortsatt är att sovmorgonen ska hedras om möjligt.

2). Jag skrattade åt DN:s Namn och Nytt igen. Jag vill härmed be om ursäkt i förväg, och varnar känsliga personer för att fortsätta läsa detta inlägg. Skämtet var detta: ”SAS kan väl köra flygande mattor – som Ryan Air.” Förlåt. Från botten av mitt hjärta.

3). Jag hånskrattade åt en artikel om mindfulness och tänkte ”Vad är det här för mumbojumbo?”. I samma stund insåg jag att jag därmed är en kränkt vit medelålders man i sinnet.

Trean känns nog värst så här i efterhand. Det är ju knappast som att mindfulness är något nytt, och jag trodde inte att jag var en person som avfärdar ett förhållningssätt som har gett många människor mycket med ett hånskratt. Det är alltid jobbigt när den välpolerade masken faller, som Jimmie Åkesson brukar säga.

Det har kanske blivit väl mycket navelskådning nu, vilket jag antar är en direkt konsekvens av att inte umgås med allt för många människor två helger i rad i kombination med en 30-årskris vars inkubationstid ännu hindrar den från att fullständigt bryta ut. Jag får nog ta och börja planera in aktiviteter på helgerna igen. Dels för min egen skull, men också för er. Ni ska inte behöva läsa ordvitsar som den ovan. Jag ber tusen gånger om ursäkt.