Egentligen är jag emot det här med att slå in öppna dörrar. Jag är en sådan som likt Thor Heyerdahl, Leif Eriksson eller Roald Amundsen vill pröva de otrampade stigarna. Därför känns det inte helt rätt att vända kappan efter snålblåsten och börja gnälla på vädret. Men jag upplever att jag måste peka på det fruktansvärt orättvisa i att först uppleva ett aldrig sinande regn i Birmingham, för att några dagar senare mötas av samma front i Uppsala. Nu i form av Guds kräks - snöblandat regn.
Och snart kommer rysskylan också. Tjolahopp.
Trots vädret är jag mentalt redo för den sista intensiva perioden av terminen. Det är, som alltid, extremt mycket som ska hinnas med och såhär när det fortfarande - eller bara, beroende på hur man ser det - två och en halv vecka kvar av terminen känns att göra-listan ungefär lika lång som E4:an mellan Helsingborg och Söderhamn. Lika övertygad jag är över att solen alltid skiner i Söderhamn, lika övertygad är jag över att jag kommer att beta av den även denna termin. Ge mig några vardagskvällar så ska det vara löst.
Jag medger dock att det kommer att kännas oerhört skönt att gå på Jullov om tre veckor. Och ja, jag är medveten om att jag var ledig för mindre än en vecka sedan. Det är dock helt ovidkommande efter de här tre dagarna. Det har inte direkt varit lugna gatan.
Nu ska jag kolla på Everton-Arsenal. Det känns som en förlust. Ska vi säga 2-1 till Everton, gärna efter att Arsenal tagit ledningen så att man ska bli extra besviken. Kan bli kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar