Ni vet hur man känner sig som Lady Gaga ibland? Kanske inte sådär att man på måndagsmorgonen drabbas av en obetvinglig lust att iklä sig en kroppsstrumpa gjord av bacon och en fyra meter hög neongrön peruk, toppad med en hockeyhjälm. Jag syftar mer på det där med monster som hon ständigt brukar kalla sina fans.
Jag gillar den metaforen måste jag säga. Det är lite som i Varan-TV och scenen med med filmvetaren som diskuterar Kissochbajslowski: Samtidigt som hon känner att hon älskar dem, så hatar hon dem också.
Så kan jag ibland känna med mina monster. Eleverna. Fast det är givetvis väl magstark att ta till ett begrepp som hat här. Vissa beteenden kan jag snudd på hata, visst, men inga elever. Då hade jag nog varit på fel ställe just nu. Nej, jag gillar ju de där små mutanterna i Converseskor. Särskilt när några av dem, som idag, spontant satte upp en tipspromenad som handlade om elever i årskurs nio. Tyvärr kom jag sist i den. Skitsport.
Efter lov är det alltid ganska svajigt i skolvärlden, och idag var väl inte direkt något undantag. Lite mer surr än vanligt och lite mer flams. Jag får se till att skärpa mig till i morgon, för jag stör ju eleverna när jag håller på så där.
Efter jobbet var det den vanliga visan. När chocken efter att nästan ha klyvts i två delar av bussdörren som stängdes igen innan jag ens hade börjat gå av hade lagt sig, tog jag beslutet att resa mig ur soffan och gå ut och ta en kvick promenad med Värvet i lurarna. Sedan matlagning och en tuff kamp för att inte somna i soffan tills klockan var tillräckligt mycket för att gå till sängs. Nu ska jag läsa fyra sidor i Cirkeln och därefter tvärsomna.
En plan så god som någon en måndagskväll i november 2012.
Bästa etiketten någonsin!
SvaraRadera//Hannes