Saker som är dåliga:
1. Arsenal släpper 2-0-ledning till 2-2
2. Arteta orsakar straff så att Fulham gör 3-2
3. Arteta missar straff i 94:e minuten vid ställningen 3-3
Det har hänt att jag har skrivit att jag har gjort saker i vredesmod, och ska jag vara helt ärlig så har jag väl inte riktigt menat det alla gånger. Men nu finns det inget oärligt i mina ord när jag påstår att jag har gjort något i vredesmod, och då snackar vi V R E D E S M O D. Det var efter slutsignalen av den match jag presenterade i sympatisk listform här ovan det hände. Direkt när Arteta varit idiotisk nog att missa den där straffen stack jag ut och argsprang, eftersom att jag var så full av adrenalin och ilska som jag inte visste vad jag skulle göra med. När man argspringer springer man hetsigt och gör gärna ilsket flytta-på-dig-gesten åt folk som är i vägen samt fräser åt dem som inte flyttar sig tillräckligt snabbt.
Jag måste säga att det var ett effektivt sätt att bearbeta en förlust (vilket det inte var, men det kändes som det). Alternativet kan ju annars ofta bli att man dricker sin kroppsvikt i Renat, så detta var mycket mer hälsosamt. När jag kom hem efter 40 minuter i ursinnigt (i alla fall under den första kilometern) tempo var jag inte arg längre, bara besviken och det är en lättare känsla att hantera. Det gör man ju redan varje dag i det här skitlivet liksom.
Nääää, nu ska vi inte vara såna. Besvikelser är något som hör till och som dessutom bygger de karaktär. Utan de bittra besvikelserna smakar inte segrarna lika sött. Fast det där med segrar är man ju inte direkt bortskämd med som Arsenalsupporter under de senaste åtta åren, så jag minns ju inte riktigt hur sött segrarna smakar längre. Vore kul att få testa någon gång.
Den här helgen har handlat mycket om karaktärsbygge. Jag har kört dubbla pass vad gäller motion, både sprungit en gång och gått en gång båda dagarna, och nästan inte ätit något onyttigt. Det är givetvis inget nytt liv det handlar om för jag är ganska nöjd med mitt gamla, men jag tänkte att det kunde vara sunt att inte vara vaken och rusig fram till det att Nyhetsmorgon börjar någon gång varje helg. Det är ganska lätt att stå ut med en eller två sådana helger när jag vet att jag om bara en dryg vecka sitter på The York på Upper Street i London och jonglerar med fem pint Stella.
Idag har jag dessutom varit duktig och fått en hel del supporterklubbsjobb gjort, och jag har faktiskt jobbat med mitt vardagsjobb litegrann. Det är emot mina principer, men ibland måste man komma ihåg att förbereda sig innan man går in i ett klassrum. Resultatet brukar av någon anledning bli bättre.
Så ni kan vara stolta över mig efter den här friskushelgen. Det känns väl bra att slippa skämmas för en gångs skull?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar