När: I fredags
Bäst: Frank Mills
Sämst: Att vi kom hem klockan tre när jag skulle upp klockan åtta dagen efter
Fråga: Var befann sig övriga 75% av Sahara Hotnights?
Betyg:
Jag kan inte påstå att jag är ett fan av The Lemonheads. Faktum är att jag knappt hade hört en enda låt med gruppen för en dryg vecka sedan. Det var då Björn hörde av sig och frågade om jag ville hänga på till Stockholm och se bandet, och eftersom att han har erkänt mycket god kunskap om musik brukar jag hänga på till hans spelningar då och då. Det brukar bli bra, och den här kvällen var inget undantag.
The Lemonheads är egentligen Evan Dando med kompmusiker. Det är han som är bandets grundare och låtskrivare, medan de andra medlemmarna har bytts ut genom åren. Enligt Björn är han den snyggaste rockstjärnan i världen, men det tycker jag är som att säga att Elisabeth Tarras-Wahlberg är den snyggaste presschefen i världen. Vissa kanske tycker det, men de är nog ganska få.
Till den här spelningen hade det utlovats att bandet skulle lira låtarna från skivan It's a shame about Ray eftersom att det är 20 år sedan den kom. Det som hade utlovats hölls också, och det blev ett tight set inledningsvis med effektiva rockpunkiga låtar. Jag blev övertygad om att Rivers Cuomo från Weezer har lyssnat en hel del på den här skivan, för det var mycket i soundet som påminde om det bandet.
Sedan tappade spelningen fart när det kom mer moderna låtar, efter det att Ray-skivan var färdigspelad. Det kändes som att de spelade samma låt tio gånger i rad, så då ägnade jag mig mest åt att kolla på folk och försöka att inte svettas ihjäl eftersom att garderoben inte var öppen. Avslutningen blev dock bra med mer melodiösa bitar på spellistan.
Överlag en klart godkänd spelning, och Debaser Slussen är en grym spellokal. Varför nämns den så sällan i debatten om nya Slussen? Det är ju skandal att den ska rivas om det här stället inte får finnas kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar