En snabb avstämning innan nattning. Vi har haft avslutningsbal för niorna på Skarholmen, och eftersom att jag inte kunde vara hemma och fira min far på födelsedagen fick jag nöja mig med den typen av fest istället. Eller fest och fest, det handlade mer om att berätta för bordsgrannarna att man börjar med de yttre besticken och jobbar sig inåt, samt att man inte får springa omkring exakt hela tiden under middagen. Jag kände mig som den där kavata Molly Brown i Titanic som lär Leo DiCaprio bordsskick när han bjuds in på finmiddag bland första klass-passagerarna.
Efter maten var det dans. Killarna hade en ganska oortodox tolkning av dans, då deras moves gick ut på att stå och titta på dansgolvet och sedan gå ut och titta på terrassen, därefter gå ett varv ner på parkeringen på andra sidan för att sedan gå tillbaka och stirra på dansgolvet. Och så vidare i en loop. "Släpp sargen" ville man ropa och tvinga dem att skaka loss lite, men det var lönlöst. Det är inte bara tjejerna som har det jobbig med självkänslan på högstadiet, kan man konstatera.
Jag var inne på dansgolvet i ett par-tre låtar och körde min oefterhärmliga white man's overbite i kombination med motsatspeken - ett pekfinger riktat mot taket och det andra mot golvet - och hela stället gjorde givetvis vågen efter det. Om man med vågen menar tjejfnittra framåtböjd i grupp. Det var alltså som vanligt när jag snörar på mig myggjagarna och går loss.
Tre dagar kvar på veckan. Jag kör en vecka i taget, för just nu känns semestern långt borta (elva dagar kvar). I morgon blir det en ny heldag med jobb, ILU-kurs del två och sen Blodomloppet på kvällen. En mils löpning lite avslappnat sådär, och jag tror inte att jag är favorit till slutsegern. Under tre timmar i sluttid ska jag dock fixa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar