Förlåt för att jag inte skrev något igår, men det var faktiskt röd dag och nu är det så att vi gemensamt har kommit överens om att vi ska följa kyrkoåret så då är det knappast rimligt att jag ska sitta och hålla på när vi ska vara lediga och se Jesus an på han väg till himmelriket. Dessutom hade jag inte tid, för jag åkte tåg till Linköping och sedan umgicks jag med min föräldrar.
Så det skulle vara skönt om ni ville släppa det där nu. Jag har bett om ursäkt, nu vänder vi blad.
Idag har jag jobbat på min hippa ådra. Jag har suttit på ett café (när jag väl hittade ett som hade wi-fi - för helvete Linköping det är 2012, kom in i matchen) och skrivit på min bärbara dator. Jag har hört att det är så de gör i Stockholm, de som jobbar på Twitter och som bloggkommenterare. Där satt jag med glasögon och ironisk mustasch och knapprade. Det enda som saknades var nog bara Macen. Skulle man sitta på ett fik på Söder med en Dell-dator hade det nog blivit skamstocken på Medborgarplatsen innan dagen var över.
Jag har äntligen skrivit klart min intervju med Ray Parlour, och just nu sitter pappa och läser igenom den. Så jag förväntar mig att det blir som när jag skrev skolarbeten. Jag kände mig klar, pappa kollade igenom, och sedan fick jag jobba med texten i fyra timmar till på söndagkvällen.
Det mest intressanta som hände när jag var klar med skrivandet var att jag såg en tjej som gick i min parallellklass på högstadiet, och konstaterade att hon såg oerhört vuxen ut. Nästan gammal. Det är tur att jag själv fortfarande ser ut exakt som jag gör på bilden på mitt körkort.
Linköping har inte förändrats särskilt mycket sedan i julas, när jag var här sist (och gjorde ett SJUKT snyggt mål i fotboll) förutom att det är varmare nu. Det är som det skall, som Tranströmer säger.
Och med dom raderna passar jag micken, till en ny medlem i Fattaruklicken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar