Tio år och en dag. Så länge har jag haft körkort nu. Det är ganska lång tid. Tänk tio år fram i tiden istället - då är det 2022, om jag räknar rätt så här i all hast, och iPaden kommer att vara lika omodern som minidiscen är idag. Rena Sci-Fi-perspektivet.
Det enda märkliga är att jag var bättre på att köra bil för ett decennium sedan än vad jag är nu. Då körde jag flera gånger i veckan, och åkte ibland ut på långa utflykter till Stockholm, Norge eller Danmark och kunde till och med få en bil som hade stannat på någon ödslig skogsväg att starta (Man kollar oljan, kliar sig i huvudet och säger "Jag tycker det ser bra ut", och sen brukar den starta igen).
Numera kör jag bil typ en gång i halvåret (varje gång jag flyttar) och det går ju som det går. Sist jag körde glömde jag till exempel åka när det var grönt ljus, men det var i för sig mer för att jag höll på att tramsa som vanligt istället för att hålla uppmärksamheten på stoppljusen. Fast nog är det illa att jag inte håller i gång min bilkörning - kanske skulle tagit det där giget på Arlanda ändå i sommar. Där får man ändå köra truck.
Frågan är bara vad jag ska med en bil till. Det är inte som att jag behöver en, även om det skulle vara bekvämt i vissa fall. Det går att ta sig med tåg överallt, och när numera min SJ-förbannelse är bruten - jag kom ju alltid 58 minuter sent förut - fungerar det hur bra som helst. Jag åker buss till jobbet och handlar runt knuten. Ikea besöker jag inte längre, eftersom att jag mest fokuserar på att slänga allt jag äger i brännbart inför varje flytt så jag behöver liksom inte fler prylar att slänga.
Att sedan mina elever hånar mig för att jag har körkort men ingen bil, vilket är en paradox i klass med Teodicéproblemet för dem, kan jag ta. De hånar mig för allt jag gör ändå. Undrar hur det kommer sig att den kulturen har fått fäste i mitt klassrum? Jag är väl inte den som går omkring och är hånfull till höger och vänster?
När vi ändå är inne på att håna folk. Idag såg jag ett gäng som utövade stadsfenomenet parcour. Efter att först ha stirrat på konstigheterna som om det var SM i dvärgkastning som pågick, tog jag givetvis del av galenskaperna som den kameleont i fårakläder jag är. Jag voltade över en Fiat Punto och hjulade sedan ner för trappan vid stationen innan jag klättrade upp på Bror Hjort-statyn och avslutade med en mollbergare i pik från dess topp.
Parcour alltså. Vilket jävla nöje.
Till sist. Jag antar att alla redan följer centerledaren Annie Lööf på Twitter, men om ni mot förmodan inte gör det - gör det. Näringsministern är den födda entertainern. För någon månad sedan skrev hon om att hela regeringen hade "sjungt" för skolmajor Björklund när han fyllde 50 år, och igår tyckte hon att prinsessans "bröllop" var vackert. Känns tryggt med henne vid rodret tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar