Säg så här: Det som igår kväll vid sextiden kändes som ett mycket kompetent beslut upplevdes inte lika begåvat klockan tre i natt. Min lilla "jag ska bara vila ögonen lite"-session som när vi summerade kvällen visade sig ha muterats till två och en halv timmes REM-sömn innebar alltså att jag inte alls kunde sova när mat- och sovklockan ringde för natt. Det var givetvis lika väntat som att den där kvällen när jag skulle gå ut och "ta en öl" slutade med att jag stod på Eshs huvud utanför Statoil klockan fyra på morgonen där vi skulle hämta mer att dricka till efterfesten.
Min strategi för att somna var att först läsa 50 sidor Knausgård och sen kolla på två avsnitt av Community, men det hjälpte inte alls för av det blev jag bara piggare. Då tog jag till det beprövade knepet att börja lyssna på musik. När all bra musik på Spotify var slut tappade jag dessvärre kontrollen över mig själv och började lyssna på Wierd Al Yankovic och Ronny Rooster. Men sådana nätter har vi ju alla ibland. Så länge man inte kommer fram till Björn Rosenström och Lilla Lovis behöver man inte börja gå i terapi.
Till slut blev jag så uttråkad att jag somnade, och sedan var jag som pigg som en dagglaserad nyponros på morgonen. Efter en kärnvapenprovsprängning.
På jobbet var det full fart och en hel del elever har förstått att de måste lämna in de sista uppgifterna nu. Det är dock frustrerande att inte alla har gjort det för deras dåliga deadline-sinne kommer att bli min stressrelaterade sjukdom i slutet av veckan. Semestern är dock bara tolv arbetsdagar bort, så jag biter ihop. Vi fortsätter väl räkna ner här tillsammans?
Efter jobbet gick jag och klippte mig hos min nya frisör eftersom att min gamla lättsamma är försvunnen, så det var stelt. Tur att hon var snabb, så att den ansträngda tystnaden inte gav mig mer huvudvärk än vad jag redan hade. Sedan fick jag ett spontant infall och gick och tog en klassisk De la Chef på Rififi, innan jag gick hem och stack ut och motionerade.
20:37 var klockan när jag första gången idag kunde slappna av. All tid efter det har gått åt till att hålla mig vaken, för jag vet av erfarenhet att om jag somnar före tio vaknar jag alltid och är piggast i världen klockan ett. Men nu går snart alarmet som förkunnar att jag får gå i ide, inför en dag som inte kommer att vara slut före midnatt i morgon. Sucken på fredag eftermiddag, när betygen är satta, kommer att vara the mother of all fredagssuckar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar