Efter alla intryck igår var jag bara tvungen att ta en rejäl sovmorgon idag. Jag hade nog kunnat sova hela dagen faktiskt, för gårdagen var så omtumlande att en centrifug framstår som ett hamsterhjul i jämförelse.
Jag var vanvettigt trött när jag vaknade igår, vilket antagligen var en bieffekt av bastun kvällen före, men kämpade mig ändå upp. För på förmiddagen skulle vi lägga och förankra en flytbrygga i sjön. Det var något jag inte hade räknat med att göra när semestern startade.
Så malplacerad jag kände mig när traktorföraren och bryggförsäljaren diskuterade hur de skulle få ner den sex gånger tre meter stora bryggan ner för den 45-gradiga branten ner till vattnet har jag inte känt mig sedan jag var på Stureplan senaste gången. Jag höll jävligt låg profil, för jag kände att all imput jag skulle kunna tänkas komma med där sannolikt skulle mötas av pinsam tystnad och titta-på-varandra-i-samförstånd-och-skaka-på-huvudet-blickar.
Till sist lyfte traktorn ner bryggan i vattnet, och det kändes skönt att det inte var jag som kastade mig i vattnet för att hålla den på plats. Det var Kalles och hans pappa Mickes jobb. Det såg...kallt ut. Väldigt kallt faktiskt.
Bryggan skulle sedan transporteras bort till rätt läge men det var inte lätt när det nästan blåste storm. Jag funderade på att hoppa i vattnet och hjälpa till, men det såg så oerhört kallt ut i vattnet så jag stannade på land och drog lite i ett rep istället. Sedan skulle bryggan knytas fast i botten provisoriskt med rep, och det tog sin lilla tid. Kalle var i det typ nollgradiga vattnet i nästan en timme och på slutet huttrade han så mycket att han knappt kunde prata. Jag frös uppe på land, men i det läget kändes det inte rimligt att gnälla.
En timme senare gjorde han om proceduren fast med kättingar. Kalle alltså, vilket monster. Men han blev nog lite nedkyld för även i bastun efteråt satt han och huttrade.
Efter den pärsen var det inte mer än rimligt att gå och lägga sig en timme så att jag skulle vara pigg till kvällens begivenhet: Surströmmingen. Min debut helt enkelt.
Jag, Karl och Micke drog iväg till deras rustika fäbod några kilometer bort. Det luktade inget vidare när Micke öppnade burken, men så farligt var det inte. Sedan var det bara att stålsätta sig inför första tuggan. Det smakade helt okej faktiskt. Lite salt och härsket bara. Känns bra att äntligen ha provat denna nationalrätt.
Jag träffade också Rusta, Optandsblixten och Optandsdamen. Det kanske låter som gengångare men är i själva verket hästar. Karl och Micke var därinne i hagen och hånglade med djuren men jag tyckte att jag hade varit nog modig för en dag och höll mig på annersida.
Sen åkte vi på älgsafari men såg bara en orkidé. Sen hem och försöka övertala kroppen att det var natt och inte klockan två på eftermiddagen.
Idag har jag varit nära att förlora mot en sjuåring i minigolf. Tur att han vek ner sig på slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar