Kära barn du flänger och far

På en rullande sten växer ingen mossa brukar jag hävda. Detsamma gäller för personer som reser mycket. Å andra sidan har jag aldrig sett någon på vars kropp det växer mossa, så det är mycket möjligt att min liknelse här föll lika platt som curlingbana.

Det jag, med hjälp av ännu en patenterad Expedition A:sk språklig omväg, är att jag är ute på nya strövtåg. Den här gången har jag tagit mig hela vägen upp till Norrland och dess riktiga huvudstad Östersund. Sundsvall brukar ju hävda i olika kommunala publikationer att den orten är Norrlands huvudstad, men jag säger som Ewert Ljusberg sa i sitt presidenttal på Yran för några år sedan: Huvudstad är ingenting man utser sig till - det är någonting man är.

Jag ägnade tågresan åt att, först och främst, sova (eftersom att jag råkade kolla på The Royal Tenenbaums till klockan tre i natt och tåget gick typ då. Det kändes i alla fall som det när jag vaknade. När jag var pigg igen lyssnade jag på alla jämtländska artister jag kunde komma på samt läste ut Knausgård en gång för alla.

Kalle fiskade upp mig på stationen och sedan handlade allt om att spela fotboll med Lill-Esh. Jävlar i mitt lilla lådvin vad mycket energi den pojken har, och han är smart också. En gång körde han den klassiska gråtfinten (man fejkar skada gråtande och när en empatisk människa kommer för att på huk ge tröst tar man bollen och gör mål) som jag alltid har försökt förädla utan att lyckas. Jag fick också chansen att umgås lite med lilla Ingrid som bara var några veckor senaste gången jag besökte Optand. Hon var också mycket energisk. Barn verkar vara det generellt sett. Och det är som det skall, som Tranströmer säger.

Eftersom att jag är något av en solgud var vädret så bra som det nästan aldrig är här vid Storsjön, så vi kunde sitta ute och äta samt till och med titta på solnedgången som byggde en underbar vy med sjön i framkant och den snöklädda Åreskutan i horisonten.

Dagen rundades av med en bastu och nu ligger jag och funderar på hur man hanterar det faktum att det är dagsljus dygnet runt. Jag tror att jag ska låtsas att det är fredag eftermiddag i mitten av maj. Då somnar man ju alltid trots dagsljus, larm från gatan samt Avicii-pump från grannens förförfest.

Ska rekonstruera den ljudkulissen nu. Var fan är den där levande effektmaskinen från Polisskolan när man behöver honom?