Igår tog jag tåget till Arboga, denna historiska ort, och gick på systembolaget. Det var dock inte mitt primära mål, utan det var att bli hämtad och därefter skjutsad till landet av mina föräldrar. Det var ju midsommarfirande i planeringen för detta veckoslut.
På kvällen var det grillning som jag av någon anledning fick ansvar för, men det gick bra och kossan blev ätbar. Därefter EM innan jag och farbror Per Eric satt och drack öl och pratade om teater- kontra bioupplevelsen. Uppsala Stadsteater från insidan så att säga.
Idag har det varit händelserikt. Först gick jag ut på en promenad, och det var kanske inte så händelserikt i sig, men det är fan inte varje dag man kan studera en kalklinbana i detalj. Eller kossor. Kossor kan verkligen ge bitchblickar, det har jag lärt mig idag.
Sedan har jag mest hängt och druckit öl med kusinen Nils och de andra i solen. Givetvis glömde jag solkräm så nu ser jag ut som en pölse i fejjan igen. Att. Jag. Aldrig. Lär. Mig. Min hy ska inte vara i solen, aldrig någonsin.
Maten och snapsandet flöt på som vanligt, bortsett från att ingen hailade i år. Efter maten började dock allt spåra ur.
Först körde vi en något svajigt bocciaturnering där jag inledde starkt, och avslutade mycket svagt. Därefter plockade någon fram en boomerang som faster Marie hade köpt i Australien och det var framförallt då det började bli stökigt. Lärarintuitionen slog till direkt: "Detta kommer inte sluta lyckligt".
Of course. Först stod Per Eric och Roger och kastade den där dödsfällan mellan sig, farligt nära människor och bebyggelse. Jag visste redan då att om någon träffas av den där aboriginleksaken, så var det jag.
Of course. Till slut vräkte Marie in den rakt på verandan där vi satt och om det inte vore för mina kattreflexer hade jag varit ett huvud kortare nu. Nu satte jag ner foten en gång för alla och sa till dem att om de skulle leka fick de vara ute på havrefältet.
Till slut blev Roger så upprymd att han slängde upp den i en trädkrona och jag hade mycket svårt att dölja min förtjusning över att det vapen som bara minuter tidigare var nära att döda mig nu satt åtta meter upp i luften. Där sitter den ännu trots tappra försök att få ned den med bocciakulor och sopkvastar.
Det var en midsommar jag sent ska glömma.
Nu ska jag ut och plocka sju sorters blommor och kasta dem i ansiktet på pappa. Kan bli kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar