Jag skulle inte påstå att jag är ute mitt i ingenstans för det vore verkligen en geografisk kuriositet. Man kan liksom inte vara ingenstans, eftersom att man alltid är någonstans. Det går heller inte mäta ett så abstrakt område som ingenstans så mitten av det går knappast att lokalisera. Andemeningen i uttrycket "mitt i ingenstans" går dock att applicera på min belägenhet för tillfället. Vi ska ju inte bli alltför ordagranna.
Jag är i Åsgård i mörkaste Jämtland och hälsar på Björn och Elin. Detta är Elins släktgård så överallt stöter man på kusiner, svägerskor, kusinbarn och pysslingar. För en utböling som mig går det inte att hålla reda på alla, men jag känner mig verkligen välkommen och gästfriheten är stor.
Här är tempot lågt och till skillnad från Kalle har Björn inte 200 järn i elden. Han har snarare två järn i elden: 1. Att det spelas bra musik och 2. Att det finns kyld öl. Det räcker gott för mig.
Sedan tar han givetvis hand om sin dotter också, men det räknas inte som ett järn. Och jag som historiskt sett kommer från en gjuterisläkt borde veta vad jag talar om där.
Vädret har precis som i övriga Sverige haft PMS ett tag vilket gör det aningen nyckfullt och lättstött, men det går bra att vara inomhus också. Igår satt vi hela kvällen och körde olika quizappar ända fram tills det blev ljust. Vilket så klart inte säger någonting eftersom att det är ljust dygnet runt.
Nu ska jag ta min eftermiddagslur i min lilla gäststuga, men först ska jag fortsätta läsa om hur det går för Katniss i Hungerspelen. Jag misstänker att hon kommer klara sig, men man vet ju aldrig.
Sen misstänker jag också att det ligger en veteöl och gonar sig i kylskåpet i väntan på att jag ska pysa upp den. Det funkar, som jag brukar säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar