Den första dagen på resten av mitt liv inföll för ett tag sedan, så den behöver vi inte avhandla nu. Den första dagen på resten av min semester - nu är den här. Det var ett tag där i slutet av maj när allting talade för att den inte skulle komma. Så kändes det i alla fall.
Igår kom jag hem från jobbet och när jag insåg att jag har drygt sex veckors ledighet att larva omkring på frustade jag fram en suck så djup att Bengt Magnussons röst lät som Alvin och gänget i jämförelse. Nu kanske jag kan piggna till lite framöver också och inte somna så fort jag ser en soffa.
Jag är i Västerås hos Lander för tillfället, men bara tillfälligt för snart ska vi åka till Visingsö, mitt i vackra Vättern, och delta i Arsenal Swedens fotbollsturnering. Det kommer bli en grym helg, som det brukar bli när vi styr upp något. Synd bara att det inte är fler som är anmälda.
Det är alltså framtiden. Ska vi ta en titt i backspegeln också? Ja? Ja.
I onsdags fyllde min lillebror 24 år och jag upplyste honom vänligt men bestämt när jag ringde och väckte honom klockan 12.30 att nu börjar det gå utför. Jag har alltid hävdat att 23 är den bästa åldern och sen blir livet bara en massa plikter och tidsexercis. Han trodde mig inte och somnade antagligen om.
På kvällen gick vi till Bojan som bjöd på tårta, innan vi satte oss på Villa Romana på Gamla eller lilla torget eller vad fan det heter och kollade på grosse Deutschlands seger över Holland. Jag har alltid gillat Tyskland. Födelsedagen rundades av i Svantes trädgård med ett par Export (Bartendern bara: "Vad är Export?". Jag bara: "Det är när man säljer varor till andra länder. ") och slogs lite med myggen där. Jag tror Hannes var nöjd med kvällen, och han fick jättemånga gratulationer på Facebook också. Bara en sådan sak.
Nej, mot Sherwoodskogen förlåt Småland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar