Efter att säkert ha tagit en och tjugo i första försöket tror jag att jag fick hybris där på höjdhoppsmattan. Jag begärde upp ribban på 2.46 och gjorde mig redo för mitt livs första världsrekordförsök. Jag försökte klappa igång publiken - men fick inget gehör alls - innan jag slog mig själv tre gånger i ansiktet som jag alltid gör inför ett hopp. Så började jag ansatsen. Jag kände direkt att jag fick med mig mycket kraft och upphoppet var som en raketuppskjutning.
Det kändes som att jag var i luften en hel evighet innan jag landade på mattan. Jag tittade upp bakom mig och såg att ribban låg kvar, utan att darra överhuvudtaget. Marginalen mellan mig och den hade varit hur god som helst, och jag tror att jag hade minst en meter upp till den.
Nu väntar jag bara på att SOK ska ringa. Jag har alltid velat vara med i OS i friidrott. Jag och Fredrik Hasselqvist tränade ju som dårar hemma på gården i Lambohov där för en tjugo år sedan så grunderna har jag redan. Vi hade en hel friidrottsstadion uppbyggd i slutet av den sommaren. Så nu handlar det mest om att vässa formen nu fram till 7 augusti då finalen av herrarnas höjdhopp avgörs.
Det var en rolig dag på Studan där eleverna imponerade på mig. Vissa är riktiga talanger, och jag var inte ens bäst längre. Jag klockades på 14 sekunder på 100 meter och tog som bäst 1.25 i höjdhopp. I kula stötte jag elva meter och längdhoppet tycker jag inte att vi behöver diskutera här. Det blir bara dålig stämning. Jag avstod 200 meter på grund av länghoppsrelaterad smärta i vänster hälsena.
SOK behöver inte ringa förresten. Jag börjar ändå jobba 2 augusti, så jag kan nog inte vara ledig under OS.
På eftermiddagen gjorde jag klart med betyg och omdömen och ägnade orimligt mycket tid åt att färdigställa min talong till EM-tipset som Ola har arrangerat. Rätt onödig grej att lägga tid på, eftersom att jag bara har vunnit på tips en enda gång och då tappade jag bort kupongen. Men det är ändå kul att vara kaxig innan.
Efter jobbet gick jag till en fotograf och tog körkortsbild. Jag ska inte säga att jag försökte se ut som världens suraste och tröttaste människa på bilden. Jag försökte faktiskt inte. Det bara blev så.
Hemma gällde det att inte somna. Och sedan vaknade jag efter en dryg timme. Smart. Jävligt smart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar