At the end of the day you're another day older

Jag blev stolt idag när mina elever ägnade tio minuter av morgonsamlingen åt att diskutera Illuminatis eventuella inflytande på världssamfundet. De kom fram till att mycket talar för att den konspirationsteorin snarare är en teori än konspiration. Nu känner jag till sist att jag har lyckats med den här gruppen, och med gott samvete kan släppa ut dem till gymnasiet.

Hoppas att inte skolinspektionen läser detta. Då får jag nog inte min lärarlegitimation.

Helgen var ganska städad. Lördagen blev precis som händelselös som jag hade önskat, med en liten Arsenalseger och lite bättre soffhäng framför till exempel Searching for Sugarman som jag hittade långt därinne i min tv:s gömmor. Telia vet hur man gör det här med att leverera tv, den saken är klar, med alla deras små överraskningar som man kan hitta under "Meny". Huruvida filmen var bra eller inte tänker jag inte uttala mig för här är jag så sen på bollen att matchen är slut, arenan är tömd och vaktmästaren har låst grinden till ståplatsläktaren.

Igår jobbade jag in ytterligare en fin filmupplevelse. I fredags på jobbet berättade Marie att hon och hennes kompis skulle gå och se Les Miserables, och då passade jag på att bjuda in mig själv. Sådär som man gör när man helt saknar taktkänsla. Som tur är sa hon att jag fick följa med, så jag slapp vara den socialt obekväma pingvinen för en gångs skull.

Den filmen var storslagen så det räckte och blev över. Episk rent av. Jag gillade den väldigt mycket, och jag skulle nog gå så långt som att säga att det var bästa filmupplevelsen sedan The Hangover Part II The King's Speech. Men så är jag också en sucker för musikaler och den här har särskilt bra låtar.

Efter filmen gick vi till O'Connors för ett par söndagspints och talade ut om filmen, livet och framför allt jobbet. Ett mycket bra sätt att avsluta en vecka på.

Nu ska jag ägna resten av den här kvällen åt att skriva en tolvsidig essä om hur drottning Beatrix abdikation kommer att påverka mig i vardagen.