Mer snö alltså. Nysnö. Jag förstår faktiskt inte alls hur de har tänkt nu. Det var ju inte som att den gamla hade tagit slut.
Men skitsamma. Om en månad är jag säker på att det börjar bli vår, så då spelar allt det här ingen som helst roll.
Det var en bra dag på jobbet. Bra och ihärdig (Det känns som att jag har använt adjektivet "intensiv" när jag beskriver mina dagar alldeles för många gånger, så jag behöver förnya mig lite. Ihärdig känns dock med facit i hand som en mindre träffande beskrivning, men nu har jag redan skrivit det och jag orkar inte rota fram min Tippexburk.). Nu är undervisningen igång och därmed inträder det vi på allvar kan kalla vardag. Det innebär också en välbekant form av total urtrötthet där vid tretiden när eleverna har gått hem. Men det är så det ska vara.
Dagen har varit bra av fler anledningar. Först fick jag en utmanade fråga om vad skillnaden mellan rimlig och trovärdig är, och även om mitt svar på den frågan var rimligt så vet jag inte hur trovärdigt det var. Sedan sågade en elev mitt numera ganska välutvecklade skägg varpå jag sågade hans nya frisyr, allt i en rå men hjärtlig ton på det där fina sättet som bara existerar när bägge parterna har full respekt för varandra och har en relation där det är okej med grova attacker på varandras utseenden. Till sist fick vi se på film efter lunch.
Eller fick och fick. Det är ju jag som är lärare så jag bestämmer. Om jag säger att det ska bli film - då blir det film. Eleverna blev dock mycket besvikna när de fick en stencil med frågor till filmen (jävligt intelligenta och relevanta frågor faktiskt, så de borde känna sig privilegierade över att de får sådan förstklassig undervisning) och gnällde "Kan vi inte bara få softa och kolla på filmen någon gång? Varför måste vi alltid diskutera och analysera?".
Om du gissar att de fick ett mycket pedagogiskt hånskratt i ansiktet som svar på dessa frågor gissar du alldeles rätt.
Vilken film var det då som bjöds? Självklart var det American History X. Man har inte gått i högstadiet om man inte har fått se den i nian, så jag fullgjorde bara min läroplansmässiga plikt.
Därefter fikade jag lite, lyssnade på en hörselpedagog, låtsades jobba i en halvtimme och sen gick jag och skällde ut busshållplatsen för att bussen vägrade dyka upp på mer än en kvart för andra dagen i rad. Det ska inte vara tekniskt möjligt att det blir en kvart mellan bussarna när de enligt tidtabellen går var tionde minut. Jag ska klaga hos HD, om det så är det sista jag gör. Gör något Lambertz!
Hemma har jag i tur och ordning tvättat, motionerat, handlat och lagat mat. En vanlig jävla tisdag, utan några som helst avvikelser eller större besvikelser. Dessa dagar, som är matjorden där livets tomatplanta växer, behövs också för att göra tillvaron värd att leva. Utan dem skulle fredagarna aldrig läska oss med samma rus.
Nu tror jag att det är bäst att sluta. Björn Ranelid skulle vända sig i sin grav om han såg mina pekorala försök till metaforer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar