Jag fick ett intressant telefonsamtal för någon timme sedan. Ett sådant som potentiellt kan leda till något alldeles extra. Mer än så tänker jag inte skriva om det.
Är det inte irriterande när folk skriver sådär kryptiskt på till exempel Facebook?
Jag vet inte hur många gånger jag i flödet har läst statusrader av typen "Hur kan livet vara så orättvist?" eller "Jag orkar inte mer" eller något annat som kan tolkas vara precis vad som helst. Det är nästan alltid, om man läser mellan raderna, något negativt som har hänt och då blir man ju fundersam över vad som kan tänkas vara fatt. Men det blir inget mer, för de skriver så att säga bara A, och så får man sitta där och undra i några irriterade sekunder innan man upptäcker något annat kul på Internet och går vidare i livet.
Jag tycker dock att vi ska enas om att vi ska försöka undvika att skriva så i fortsättningen. Antingen skriver vi ut precis det vi menar när det har hänt något jobbigt och håvar rätteligen in den sympati vi förtjänar, eller så skriver vi inget alls. Inga otydliga gnällfragment. Deal? Deal.
Detta gäller givetvis inte bloggar. Där får man vara precis så kryptisk som man vill. Lika bra att vara tydlig med det, så att ingen anklagar mig för att slänga glashus i returglaset framöver.
Efter den lilla insatsen som spanare i P1 återgår vi nu till ordinarie sändningar.
Jag har varit trött på jobbet, men det har sin rimliga förklaring. Dels pågår muntliga delen av nationella provet i svenska och dels har jag en student på praktik hos mig. När man jobbar med att lyssna på talprovet måste man vara väldigt koncentrerad i nästan en timme så att man verkligen lyssnar på vad eleverna säger samt hur de säger det. Normalt sätt brukar jag ju undvika att lyssna på eleverna alltför mycket, eftersom att de snackar så jävla mycket och det mesta är fullkomlig smörja, men nu känner jag att min yrkesstolthet kräver att de ska få rättvisa betyg. Jag är alltså ovan att vara så pass fokuserad på jobbet.
Det där lät ju, taget ur sitt sammanhang, väldigt märkligt. Jag brukar faktiskt vara fokuserad på jobbet normalt sätt, men kanske inte såhär nu-ska-jag-klippa-av-den-röda-(eller-är-det-den-blåa?)-sladden-för-att-desarmera-bomben-fokuserad. Då blir man ju trött efter tag.
Sedan har jag min student också. Han verkar vara vettig och så, men det innebär ju ett ansvar till som det tar några dagar att vänja sig vid. Det är kul att ha "kandidater" (om de är normala, och inte som de Ola brukar få), framför allt för att man slipper planera lektioner plus att man får en extra slant. Och en extra slant har man väl aldrig tackat nej till?
Nu ska jag återgå till att fundera på det där spännande telefonsamtalet som potentiellt kan leda till något alldeles extra. Har man sagt A måste man inte nödvändigtvis säga B. Det står inget i lagen om det, såvitt jag känner till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar