Det har gått inflation i taco. Från att inte ha ätit det på månader har jag plötsligt gått helt svennebananas och jobbat in den nationalrätten inte mindre än två gånger på tre dagar. Och om jag inte minns fel, ja då är det dags igen på torsdag i bamba. Men det kan vara nästa vecka. Hoppas inte, för det vore kul med varannan dag-tacos. Kan bli ett nytt begrepp det där, snäppet mindre deppigt än ensam-tacos.
Det ska dock föras till protokollet att det inte har varit min idé att förtära rätten någon av gångerna. Hippstern i mig tillåter inget simmande i mainstream-fåran. Hade det varit upp till mig skulle jag ha gjort som alla andra här i Salabacke och serverat hemstoppad korv i surdegsbröd samtidigt som jag röstade på Gustav Fridolin och trimmade skägget så att det såg ut som att jag aldrig trimmar det, medan jag bar strumpor i grälla färger nedanför alldeles lagom uppvikta jeans.
Annars då? Jo, jag har jag kommit på ett nytt sätt att jobba. Det är på många sätt ganska dumt, men å andra sidan är det mindre tidseffektivt. Min nya strategi efter det att eleverna går hem där vid trehugget är att göra fuck all i ungefär en timme, och i bästa fall sitta och fika med Magnus alternativt inventera Bristolskalan.
Sedan, vid fyra, kommer jag på allt som måste fixas inför morgondagen och sitter och jobbar mer intensivt än Charlie Chaplin vid löpande bandet i Modern Times när de andra går hem. Jag har fått larma på två dagar i rad nu där vid 18-tiden, och det känns störande när det fortfarande är typ tre månader till betygsättningen. Ungefär som när köttfärssåsvätskan rinner längs med underarmen för att man har underskattat storleken på tortillasbrödet ännu en gång och tagit i så att det spricker.
Samtidigt känner jag mig lite viktig när jag larmar. Som en vaktmästare i Vita Huset ungefär (bara för att serien är slut tar inte tvångstankarna slut).
Nu ska jag tömma en tvättmaskin. Har jag nämnt att vi har tvättmaskin i lägenheten? Det är nog det lyxigaste med att bo här. Det och att hyran är cirka 40 procent av vad jag betalade på Höganäs. Det och det och att man får så mycket tacos man bara orkar.
men sen när är faktumet att något är billigare en indikation på att det är lyx? Kom igen nu...eller ännu hellre, ge oss en definition av lyx. En riktig.
SvaraRadera