Det som inte härdar det dödar, eller hur är det man brukar säga? Tur då att jag sitter här och härdar mig, tack vare en molande dov smärta i bihålorna, lite halsont och en näsa som låter som en geigermätare när jag andas ut.
Trots den bristande logiken i att bli sjuk redan innan lovet bryter ut är jag ändå vid gott mod. Jag var nere på Apoteket här på Brantingstorget och köpte på mig en laddning giftpilar som nu ska penetrera den här skräckkabinetten till kropp så här ska inte någon behöva vabba. Någonstans upplever jag att det finns gott hopp om livet, för det här med sjukdomar har aldrig varit min grej. Det är liksom inget kul. Dessutom ska jag till Stockholm i morgon, så då kan jag inte hålla på och hålla på.
Idag har jag ägnat mig åt rättning i lag av nationella provet i svenska, vilket är mycket roligare än att rätta på egen hand. Man kan säga att rättningens grad av skojigt ökar linjärt i takt med att fler rättar. Om tre rättar är det tre gånger så kul som att rätta själv. Du kan utgå från den här formeln f(x)=kx+m, om du vill räkna på det själv. Gört, det kan bli kul.
Till sist, innan jag somnar av spretigheten i det här inlägget, kan jag konstatera att vädret inte är en sådan som tar till sig konstruktiv kritik. Jag såg ut som en yeti när jag kom in från dagens motionsrunda efter att snön piskat mig i ansiktet hela vägen längs nyponbuskarna på vägen från Gränby. Om man inte kan ta kritik tycker jag inte heller att man ska ta så stor plats i det offentliga rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar