lördag 4 februari 2012

Hail to the Chief

Ett intensivt och fint förhållande är över. Det har varit tårar, skratt, gåshud, oro, glädje och besvikelse i en enda dramaturgiskt förfinad röra. Allting tog sin början i oktober och sent i torsdags kväll var det slut. Då svor Matthew Santos presidenteden, och Josiah "Jed" Bartletts administration packade ihop sina pinaler i The Oval Office. Efter 156 avsnitt var The West Wing slut.

Jag ska inte tråka ut er med detaljer eller analyser av serien för det kan andra än jag göra mycket bättre, och dessutom är det ju sjukt tråkigt att läsa om en tv-serie man själv inte har sett. Däremot kan jag konstatera att serien har påverkat mig och min vardag.

Ett exempel på det är att jag inte längre sitter i möten på jobbet, utan jag blir briefad. På det sättet kan man låtsas att en diskussion rörande om det är bäst att matsalen öppnar halv elva eller om vi ska köra på kvart i handlar om hur krisen i Equatorial Kundu ska hanteras. Då kan man tänka sig att man istället för att sitta i bildsalen och har möte att man befinner sig i The Situation Room omgiven av säkerhetsrådgivare och fyrstjärniga generaler som alla sitter och hummar och tittar bekymrat i mappar eller på skärmar med kartor över militärbaser.

Mötena blir liksom lite roligare då.

Jag har också börjat jobba in walk-and-talk-rutinen. Den fick sitt genombrott i den här serien och innebär att två karaktärer går tillsammans från exempelvis ett möte och samtidigt diskuterar något viktigt. När den ena av dem avviker brukar ofta någon ny ta över konversationen och så blir det rappt en ny scen. Detta var ju det som 30 Rock så framgångsrik refererade till när West Wings skapare Aaron Sorkin gjorde en cameo där, som ni säkert minns.

Så jag går väldigt mycket när eleverna vill mig något. Jag kan också erkänna att jag har använt frasen "walk with me" mer än en gång.

Men nu måste jag fylla tomrummet efter serien med något annat. Jag funderar på att börja läsa igen, för det var mitt nyårslöfte. Hittills har jag bara läst Rocky i år, och det är liksom inte godkänt. Eller så kollar jag bara på The Wire istället.

Det var klart värt att se den här serien, så har du typ 100 timmar över tycker jag att du ska go all in.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar