För en gångs skull ska man väl få unna sig något? Man unnar sig ju aldrig något i detta asketiska liv. Kan man då inte för en helgs skull få njuta av livets goda? Va? Vavava?
Jo, det har verkligen unnats i helgen. I fredags unnade jag mig en bättre bit av kossan och ett par tyska öl framför På Spåret. Det kan också hända att jag unnade mig att äta lite chips (dill - det blir ju mera festligt så på något vis). Sen unnade jag mig ett par avsnitt av 30 Rock också (säger som Hannes: Lutz <3).
I lördags unnade jag mig en sovmorgon, innan jag tog pendeln till Stockholm för att möta upp två av mina äldsta vänner i form av Erik och Oskar. Jag menar givetvis inte att de är särskilt gamla - även om de börjar närma sig 30-strecket i allt snabbare hastighet. Eller det gör de ju inte eftersom att tiden knappast går snabbare idag än vad den gjorde när de var små, men i vilket fall som helst kommer de fylla 30 före mig. Så går det när man aningslöst väljer att bli 18 mer än ett halvår innan vissa andra.
Innan jag hoppade på ettans buss mot Lilla Essingen där de satt och väntade på mig unnade jag mig ett besök på O'Learys för ett liten match i den där leken fotboll. Det var kul, som ni säkert redan har räknat ut.
På kvällen åt vi indiskt och unnade oss rikligt med vin innan vi angjorde Kungsholmen och några etablissemang där. På det sista stället hade personalen på sig jeansskjortor så det var ett riktigt trendigt ställe må ni tro. Jag, som ju är den födde hippstern, passade bra in där med min Wenger-jacka. Jag fick i alla fall mycket beröm för den.
Det var skitkul att träffa vännerna igen, och trots att vi inte har setts tillsammans på över ett år var det som om ingenting hade hänt efter bara någon halvtimme uppvärmning. Det var samma spänstiga vidd i diskussionerna som alltid. Från det väldigt djupa i form av den moralfilosofiska debatten utifrån KD:s politik på lördagen, till det underbart låga i den förvånansvärt initierade diskussionen om Bristolskalan igår.
Igår unnade jag mig sovmorgon och några lugna timmar innan jag tågade hemåt. Väl där gick jag bara och lämnade väskan och hämtade Fucking Åmål för den hade jag och Björn bestämt oss för att se. Han och Elin bjöd på tacos, med världens starkaste tillbehör. Vi unnade oss ett glas rött till det.
Om vi unnade oss chips till filmen? Är Johan Hults skärmböj på kepsen rena perfektionen?
Sen unnade vi oss en film till innan jag unnade mig att jogga hem i kylan och sedan dyka i säng. Man måste faktiskt få unna sig något för en gångs skull.
Att du unnar dig en blogg är fantastiskt! Hur kunde jag leva utan detta i ett år? Att döma av antalet ettiketter har jag dessutom så jag klarar mig ända till imorrn.
SvaraRaderaBakgrunden du valt här är riktigt kwel (som kidsen säger) om än aningen högmodig på något härligt sätt.
Fantastiskt är även att de lagt sig till med en sju nivåer stark stolskala - vad det verkar finns alltid intresse hos någon för vad som.
/Spindelmannen