Om jag påstod att den här dagen har bestått ett antal ROFLMAO-ögonblick staplade på varandra, så skulle jag begå det som man i juridiska sammanhang brukar kalla mened. Nej, ska jag sammanfatta den här dagen med en akronym blir det snarare något i stil med ROFCFASCOTM.
Men jag tycker inte att vi dröjer vid det, för hur kul är det att läsa en massa gnäll på en måndag? Jag vill istället göra mitt inlägg i den nu så aktuella metrologiska debatten. För vädret har aldrig varit så omskrivet som den här vintern enligt mitt husorgan DN. Dessutom gillar ju alla att prata om vädret.
Nu skrev jag ju alldeles här ovan att jag inte skulle gnälla, så jag kommer med lite konstruktiv kritik i stället: Kan det för helvete ta och bli varmt någon jävla gång? Den här här rysskylan som ligger kvar som ett lock över Uppsala och orsakar permafrost, inte bara i marken utan också i själen, borde dra tillbaka dit den kom i från. Det här måste vara den värsta vintern sedan kriget.
Men inte nog med att man tappar en tå i kallbrand varje gång man är utomhus, det är dessutom kallt överallt annars. Det är kallt när jag vaknar kl 6.11 och det är lika hemskt kallt när jag vaknar andra gången 6.19. Kallast är det när jag kliver upp kl 6.32, men det är ingenting mot den vägg av is som möter mig när jag lämnar badrummet där vid kvart i sju. Därefter når vi nya minusrekord i väntan på bussen. För att inte tala om kylan i trapphuset på jobbet, vilken i sin tur framstår som en sommarpust när man kommer in i matsalen. Det var till och med kylslaget inne på Willys.
Jag hör om människor som inte kan få ner värmen i sina lägenheter om vintern. Nu är jag ingen konspirationsteoretiker, men efter att ha upplevt frosten i alla dessa lägenheter jag har bott i här i detta köldhål i de öppna uppländska landskapen kan jag bara säga spefullt: Aa, sääkert. Det kan omöjligt finnas någon som bor i en lägenhet i den här staden där man inte behöver underställ och skoterkängor för att nå 37 grader i kroppen. Jag vägrar tro det tills jag får uppleva det. Allt är en del i den stora sammansvärjningen mot mig.
Så jag kommer med lite konstruktiv kritik till vädret: Slut håll på, och börja vara soft istället.
Givetvis inser jag det banala och slentrianmässiga i att gnälla på kylan i Sverige i februari månad, men hej, sen när är det negativt att vara banal och slentrianmässig? DU kan vara slentrianbanal i så fall.
I morgon tänkte jag gnälla över SJ och/eller elbolagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar