Det sägs att Valborgsfirandet drar igång på allvar idag i och med Kvalborgs intåg - eller det gjorde det nog redan i fredags för till exempel Hannes och andra studenter som han - men det är ganska uppenbart att den där traditionen börjar spela ut sin roll. För fem år sedan hade jag så här dags räknat ner dagarna till sista april i en månad och näst sista stod jag bara och studsade, mer övertänd än en sådan där protesterande munk i Burma. Numera kommer jag knappt ihåg att det finns en Valborg att fira.
Om vi ska dra en parallell till fotbollsvärlden - och det är klart utav bara helvete att vi ska, ni känner väl mig? - kan man säga att laddet inför Valborg förr var som inför en Champions League-final, medan det idag är som inför en försäsongsmatch i Malaysia som inte går på TV. Det har tonats ned litegrann med andra ord.
Samtidigt noterar jag att det är något förväntansfullt i luften så här års. Studenterna går extra målmedvetet mot Systembolaget och kommer ut med kvantiteter som hade fått Christer Pettersson att börja dela ut pamfletter om "Varannan vatten" till dem. Uppsala Stad fyllesäkrar också viktiga funktioner. Nere vid ån har de stängt in alla planteringar bakom galler som om de vore oppositionspolitiker i Kina. Stöldbegärliga saker såsom vägkoner och portabla skyltar har också i möjligaste mån städats undan eller kedjats fast. Stan är redo.
En annan aspekt av att jag inte längre är lika inspirerad som förut är ju också att jag har ett antal elever som jag potentiellt kan stöta på i vimlet. Charmen med att gå på Max klockan fyra på eftermiddagen i Champagne-nedsprutade kläder försvinner lite då. Om det nu någonsin fanns någon charm med det.
Jag måste dock komma ihåg att jag inte är 200 år gammal ännu, så visst finns det ett sista firande i mig. Hur och var vet jag dock inte riktigt eftersom att de flesta av mina kompisar tydligen är jämnåriga med Terrakottaarmén och har flytt stan, men jag litar på min trogna Becks. Vi styr upp det här nu, och får oss ännu en Valborg att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar