Vi hade personalfest i fredags och temat var "Känd från TV". Jag var med i festkommittén och det innebär ju ett alldeles särskilt ansvar, utöver själva organiseringen av festen. Ansvaret består i att man själv satsar på sin outfit, och eftersom att jag dessutom lever efter devisen "allt för konsten" passerade jag alla gränser.
Jag bestämde mig tidigt för att komma som Boxer-Robert, och det innebar att jag var tvungen att raka mig för ingen har väl någonsin sett Boxer-Robert i skägg?
Så det var med darriga händer jag tog steget. Då insåg jag också varför jag inte har rakat mig helt och hållet på fyra år. Det suger nämligen hästpung. Det gör ont, tar lång tid och man börjar ofelbart blöda ur sår så små att bara Teskedsgummans tops funkar som blödningsstoppare. Och hur ofta är hon tillgänglig när man behöver henne? Just det, aldrig.
Jag kände mig kanske inte tio år yngre, men jag såg nära nog ut att vara det (om jag tog av mig glasögonen, kisade och inte tittade direkt på mig själv i spegeln).
Själva festen var lyckad och vi rodde hem det hela som vi hade tänkt det ungefär. Som vanligt blev det sent och ännu mer som vanligt var jag sist kvar. Larmade på där vid fyrahugget. Som vanligt.
Igår kämpade jag mig upp inte alltför sent, för det åligger ju festkommittén att städa upp efter kalaset också. Men det var snabbt gjort och dessutom fick jag med mig en platta must hem till kvällens övningar.
Kvällens övningar ställdes dock in, sedan jag och Esh kom på vilken osedvanligt dum idé det hade varit att gå ut och slarva. Det slutade med att han gjorde cheesecake istället och jag somnade på soffan med chips i hela ansiktet. Mycket mer hälsosamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar