Vi har ju många gånger stött och blött det här med listor här och det har många gånger varit en hetsig diskussion, men nu tror jag att vi en gång för alla kan enas om att det är något som alla gillar. Så därför tar vi en sådan över påskens alla spännande moment.
1. Det er et yndigt land
När påsken kom till Uppsala kom också Danmark till staden. Esh goda vän Kristine kom på besök från Köpenhamn och då skulle det givetvis superas fint. Även Hannes bjöds in till tillställningen, även om han var väldigt nervös för att snacke dansk.
Esh hade gjort långkok så det var givetvis väldigt gott, och vi genomförde nära nog en fullständig bartömning innan vi bestämde oss för att flytta skärtorsdagspartyt till "Gubben" och Freja. Esh bestämde att vi skulle cykla, och ni som känner mig vet att cykling aldrig har varit min främsta talang. Det är snarare min bakersta talang, om man säger så.
Likväl stack vi iväg. Hannes fick sitta på pakethållaren och precis när Esh cyklade förbi med Kristine på hållaren yttrade min bror med osviklig tajming den odödliga kommentaren "Jag kan ikke cygle". Lätt att hålla sig på vägen när man gråter av skratt och dessutom inte har cyklat på över ett halvår.
Resten av kvällen borstade vi på i vanlig ordning innan jag tog mig hem via Palermo. Jag drabbades bara av en mindre vurpa i samband med avklivning. Jag ska inte cykla, det är det enda jag har att säga om den händelsen.
2. Och har den ej tre kanter, så är den ej min hatt
På långfredagen dog Jesus. Men det var för flera hundra år sedan, så det var ju svårt att göra något åt i år. Tanken med långfredagen är att man ska lida så mycket som möjligt, och nog fick Hannes lida en hel del. I alla fall under eftermiddagen.
Jag och brorsan möttes upp på Västeråsbussen mitt på dagen, då vi skulle fara till Kerstins 30-årsfest. Han reste som vanligt lätt, det vill säga utan någon packning alls. Det här med att packa och bära en väska är uppenbart det jobbigaste som finns. Bussresan var seg efter skärtorsdagens besök av Bacchus, men vi överlevde.
Hos Love och Kerstin var det fullt av folk, och Hannes fick svår ångest när han visade sin outfit. Temat för festen var "Man ska aldrig underskatta betydelsen av en rolig hatt", vilket är ett uttryck som jag gärna påstår mig ha myntat någon gång för typ tre år sedan. Hannes tolkade som vanligt både fritt och lågt, och hade införskaffat sig en lösstjärt att ha på huvudet. En rövskalle helt enkelt.
Men det som var ett så roligt infall i skämtaffären Magneten i Uppsala, var plötsligt inte riktigt lika roligt när han insåg att det i princip bara var människor han inte kände på festen. Jag fick uppmuntra och stötta honom i flera timmar för att han faktiskt skulle ta på sig hatten och köra.
Inledningsvis under festen fick han många blickar, och det var flera som pekade förundrat. Ju längre kvällen led och i takt med alkoholbeståndet i baren minskade vågade dock fler personer berömma honom för det asroliga i att ha en röv på huvudet. I övrigt var festen väldigt kul, och jag fick möjlighet att visa mina moves på dansgolvet ännu en gång. Att man alltid ska göra bort sig alltså.
3. In our family portrait we look pretty happy
På påskafton tillät jag mig inte att vara bakrusig, och då blir man ju inte det, så alltså var det rätt lugnt att kliva upp. Visserligen fick jag höra att jag hade snarkat på morgonen och att Elis därmed liknat mig vid en gris, men vem kan bli arg på en tvååring? Alla andra som kallar mig gris kommer snart få besöka en grisfarm, så sant som att jag ibland kallas för Brick-Top.
Målet med dagen var att besöka farfar och äta påskmiddag med honom, så hela gamla Asplund-Karlssongänget - "Familjen" som jag brukar kalla det - åkte till Eskilstuna. Påskmiddagen tror jag inte att jag behöver beskriva, och jag förstår inte ens varför ni är intresserade av vad som åts. Annars höll vi mest på som vanlig. Love och Hannes kollade på tv, mamma och pappa fixade med maten och jag lekte med Elis. Bästa leksaken: Massagefotöljen. Mest intressanta leksaken som han inte fick leka med: Farmors gamla skåp med en miljard ömtåliga dockor i.
Sen åkte vi tillbaka till Västerås.
4. In tha club
Påskens sista anhalt blev Royal Oxbacken och ett besök hos Lander. Vi tittade på oerhört mycket fotboll och på ett par polisfilmer på hans nya jättestora och HD med plusmeny-TV. Den hade till och med 3D-funktion. Framtiden är fan här nu. Vi kan inte förneka det längre.
Vi ägnade givetvis en del tid åt supporterklubben också, men that goes without saying. Dessutom spelade vi innebandy. Ännu en grej som jag inte kommer ta upp på mitt nästa CV under "Talanger".
Att Arsenal slog Man City gjorde påskhelgen komplett. Ni vet vad jag har sagt om receptet för en lyckad helg.
Men nu är det skönt att vara hemma, och jag är redo för en klassiskt härjigt första dagen efter lovet-dag när ungarna fullständigt går bokstavskombination.
Låt oss avslutningsvis tänka på de ord som Jesus (kan ha varit spökskrivare också) skrev på Twitter igår: "I'm back, bitches!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar