Så var vi framme i slutet av den månaden som för många innebär slutet på sommaren. De spruckna drömmarna sorteras in i arkivet och man kan börja förbereda sig inför fyra nyanser av brunt när oktober tar över stafettpinnen. Är man en person med anlag för deppighet är det en storartad möjlighet som nu träder fram här i höstens vår. Tur att man inte är en sådan person bara, och det kan ju dessutom bli lite fittsommar innan hösten verkligen lägger sin blöta, ingrodda disktrasa över Sverige.
September, månaden alltså inte Petra Marklund, försvann snabbt. Det känns som att jag nyss åkte till Falun, men det är redan tre veckor sedan. Men tiden går fort när det inte suger, så det får man ju också ta som positivt.
I fredags hade vi den mest intressanta studiedag jag har varit med om sedan jag själv gick i skolan och första gången gick på McDonalds själv. Det var en dag full av föreläsning som fick mig att omvärdera en del av det jag bygger min syn på pedagogik på, och det var många aha-upplevelser. Tänk om alla föreläsningar man har suttit av hade varit lika inspirerande som den här. Jag vill inte tänka på alla timmar jag har lagt på att kolla på klockan under ointressanta föreläsningar, där jag har glömt innehållet två tusendelar efter att jag lämnat salen.
Full av nya insikter gick vi så ner till O'Connors för att glömma dem genom att kasta öl i ansiktet på varandra. Det är ju så man gör om det är AW, som det heter i alla kalendarium. Efter sex timmars trevligt samkväm med kollegorna gick jag vidare och mötte upp Esh och gänget på Snerikes, där Benet spelade hiphop igen. Det är märkligt. De enda gångerna jag går ut och dansar numera är på hiphop-golv (om man inte räknar mitt försök till Gangnam Style-dansen på diskot i Falun). Det kanske blir så när man man närmar sig de 30. Fast när man närmar sig de 30 kanske man inte går på nation längre...
Av förklarliga skäl höll jag mig i bakgrunden i går. Jag försökte sova ifrån de ifrågasättanden av typen "Vad i HELVETE håller du på med gubbe?!" som min kropp utsatte mig för, innan jag ägnade kvällen åt nästan uteslutande anglosaxisk populärkultur som jag hittade på Internet.
Idag sov jag ännu mer. Först vaknade jag tidigt, men var inte riktigt sugen på att gå upp så jag somnade om efter ett tag och sedan kunde jag inte vakna. Jag sov och sov, tills jag vaknade av att jag hade ett svårartad liggsår på ryggen. Då gick jag upp och gick ut och gick i två timmar.
Nej, den här helgen kommer nog inte komma med i Guinness Rekordbok som den mest spännande någonsin. Vi får ta nya tag nästa gång. Det är bara fem dagar tills dess.
Nu ska jag ägna mig åt att vara lite småirriterad ett tag åt att jag inte har kommit ihåg att ladda mitt busskort som gick ut igår. FML-stämning på den alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar