Bilden av en småförkyld och trött spillra till människa som dubbelvikt springer till morgonbussen var inte direkt den som fanns i den reklamfoldern för det här "arbete" som någon har lurat på mig. Det ingick liksom inte i konceptet som såldes till mig. Det är inte heller det skräckscenariot jag brukar få på näthinnan när jag under de avslutande semesterveckorna romantiskt börjar längta tillbaka till jobbet. I morgon ska jag spela in mig själv för framtida bruk på semestern, så att jag passar på att njuta av ledigheten utav bara helvete istället för att bygga luftslott.
Nu låter det kanske som att jag är bitter igen, men jag överdriver faktiskt lite. Jag har inga större problem med hösten, bortsett från att vi börjar närma oss den delen av året då det går veckor mellan de tillfällen man är ute i dagsljus. Efter förra veckans något stukade insats på jobbet då jag fortfarande led av sviterna efter Falun samt drabbades svårt av en lättare förkylning, har den här veckan varit en fröjd i jämförelse. Det har gått så långt att eleverna vid flera tillfällen har undrat varför jag är så uppåt.
Det kan ju i och för sig bero på euforin över att ha blivit frisk efter mitt ebolavirus, men jag har lanserat en annan teori på jobbet. Jag har nämligen revolutionerat min morgonrutin genom att avveckla den andra snoozningen på morgon. Jag vet - ett fullständigt paradigmskifte. Den nya given med bara en snoozning kan mycket väl innebära att jag är piggare än någonsin.
Vill du ta några minuter och reflektera över denna banbrytande bulletin går det bra att göra det nu, för i nästa stycke kommer det ett par seriösa och i någon mån genomtänkta tankar. Du kan komma med oss andra igen när det stycket är passerat.
Igår var jag och Hannes på Palmefilmen, och vi var överens om att den var bra men att det var tråkigt (OBS SPOILER) att han dog i slutet. Skämt åsido så var det intressant att lära sig mer om en person jag har hört och läst väldigt mycket om, men aldrig haft en riktigt sammansatt bild av. Det som var mest påtagligt var hur viktigt det var för honom att framföra sina åsikter när han upplevde att något stred mot demokratiska värderingar, som vid USA:s bombningar av Nordvietnam exempelvis. Det är fullkomligt osannolikt att Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt eller Stefan Löfven skulle ta ställning på det sättet. De tycker det är viktigare att tävla om att lägga så lika förslag som möjligt än att våga ta ställning fullt ut.
Efter filmen tänkte vi unna oss ett par öl och våra krav var ytterst modesta. Det enda vi krävde var att det inte skulle finnas någon jävla trubadur på puben, men det var inte lätt. Efter försök på både Pipes of Scotland och Pub 19, där gitarrmupparna stod och ylade, fick vi till slut lugn och ro på O'Connors.
Idag träffade jag på min gamla grammatiklärare Christine från engelska institutionen, som kom och tittade på när min lärarstudent som jag är handledare för just nu höll i en lektion. Hon kände visserligen inte igen mig, och det kan jag förstå för jag hade både mindre skägg och färre glasögon på mig för sex år sedan samt höll extremt låg profil på grammatiklektionerna när det begav sig, men det var väldigt kul att prata med henne. Jag vet dock inte varför jag fjäskade för henne och hyllade engelskinstitutionen förbehållslöst, för hon är ju inte min lärare längre. Men sådant är antagligen så djupt rotat att det sker per automatik när man träffar någon av sina gamla lärare. Och så kanske det är så att jag faktiskt tycker att engelskan var grymt kvalitativ och välorganiserad.
Dagen avslutades med att jag gick hem i spöregn i 45 minuter för att jag inte pallade springa till bussen. Om någon förstår logiken i det för ni gärna kontakta mig, för jag gör det då rakt inte.
Nu ska jag kolla på South Park. Jag ska också äta lakrits. Men inte nödvändigtvis i den ordningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar