En sak ska du ha glasklart för dig bihålan, nu lägger du av att göra ont. Jag tänker INTE acceptera en massa respektlöshet från din sida. Det är min kropp, och det är mitt val om jag ska ha ont eller inte. Jag kan gå med på att ha ont på grund av träningsvärk och/eller om jag har varit ute och slarvat dagen innan, men snackar vi förkylning är min gräns passerad för länge sedan.
Det här blir hemringning. Vill du ringa själv och berätta, eller ska jag göra det?
Så kom den då. Lika väntad som en CSN-räkning i Internetbanken. Höstförkylningen. Jag vet inte riktigt vad jag säga säga om den annat än att jag är besviken.
Det var med andra ord småtungt att jobba idag, men när jag väl hade tinat upp på morgonen och inte längre lät fullt lika mycket som ett sedan 400 år kedjerökande osmörjt gångjärn när jag pratade kändes det trots allt helt okej. Så länge eleverna var kvar var jag på hugget, men under eftermiddagens långa möte i ledningsgruppen kände jag att jag zoonade ut då och då för då blev jag seg igen. När jag kom hem stupade jag i säng och var bara tvungen att sova lite.
Sen åt jag frukost till middag och dåsade i soffan, som om jag var med i en låt av Kjell Höglund.
Resten av det här inlägget utgår på grund av sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar