Idag var det en sådan där måndag igen när jag var tvungen att kissa hårt på toarasten (notera singular) för att hinna med allting. Jobbet är ju som jobbet är när eleverna är på plats - intensivt - och när de gick hem slog jag personbästa med att ha möte för elfte arbetsdagen i rad. Om ni undrar hur många möten man egentligen kan ha så har jag svaret: Sjukt många, och än är det inte över.
Satan den som bokar in något möte med mig på torsdag när jag har min första eftermiddag med egen tid sedan typ en månad tillbaka. Det kommer inte bli grant om någon gör det.
Eller så kommer jag som vanligt att säga "Ja, det går bra. Jag kan vid 15.15" och sedan knyta handen i fickan. Den uppdämda aggressiviteten är enligt all forskning den allra bästa typen av aggressivitet. Det vet ju alla.
Efter jobbet satte jag mig som vanligt på bussen och försökte slappna av, men det gick inte alls på grund av att åtta högstadiekillar ställde sig runt min plats och dels drack chokladmjölk direkt ur tetran och dels pratade om hur smart det är att skolka när man har PRAO samt om nästa gång de skulle "supa ner sig på Captain Morgan". Jag bara "Tack universum för att de kom och ställde sig precis här". Högstadiebarnen alltså. Det går inte att komma undan dem på något sätt.
Hemma var det bara att kasta sig in i tvättstugan för att ingen skulle sno min tid. Sist jag hade tvättid glömde jag bort att jag hade tvättid, och eftersom att man oftare kan boka in en intervju med Bob Dylan än att boka tvättid i min tvättstuga började det så smått bli kris här. Det är tur att HM finns är allt jag har att säga om den 60-graderstvätten.
Under tiden som tvätten pågick läste jag på inför morgondagens utbildningsmöte som jag ska vara med på, samt förberedde för ett telefonmöte med supporterklubben och lagade parallellt med det mat. Jag kan konstatera att jag var smått disträ eftersom att ljudet av vattenkokaren när jag skulle koka upp pastavattnet fick mig att genomföra den inledande fasen av frukostrutinen. Sen var det möte i en timma, därefter lite välbehövlig motion i form av en promenad i höstfukten för att stressadrenalinet att lägga sig något.
Nu ska jag andas lite och sedan gå och lägga mig och läsa klart inför i morgon. Jag hoppas på en bättre natt nu jämfört med förra, för den var en sådan där då man är någonstans i ett febrigt tillstånd mellan vaken och sovande för att man håller på och ska lösa en massa problem och inte riktigt kan slappna av. Det var ungefär som att jag satt och filade på en ritning till nya Slussen med högerhanden och en hållbar tvåstatslösning mellan Israel och Palestina med vänstern. Så det var lite stressigt där mellan typ klockan två och fem i natt.
Då också.
I morgon kanske det lugnar ner sig. Det kanske också börjar regna manna från himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar