Med tanke på mitt URSINNIGA intresse för husvagnar är det kanske inte särskilt uppseendeväckande att jag har tillbringat helgen i Jönköping. Där har som bekant mässan Elmia Husvagn Husbil hållits under några dagar. Till mångas stora förvåning är det dock inte därför jag åkte till Småland, utan det var för att jobba med supporterklubben.
Ursinne var det ja. Det är ett bra avstamp i rekapitulationen av helgen. För ursinnig var precis vad jag var när jag gick från jobbet i fredags, men jag tänker inte fastna i det eftersom att det redan har avhandlats i ett annat inlägg. Jag kan dock säga att irritationen har gnagt i mig som en hamster i matspjälkningssystemet hela helgen.
Jag tog bussen till Västerås i fredags och som vanligt fungerade inte bussens biljettläsare så jag fick åka gratis på samma biljett som jag använde förra gången jag åkte dit. UL:s ekonomiska policy väcker en del frågor måste jag påpeka. På centralen mötte jag upp Larra och vi väntade in Lander, och via Eskilstuna där Kicken anslöt, tog vi oss ner till Vätterns sydspets. I bilen spelade vi en märklig Arsenalfrågesport i vilken jag bara fick frågor om Newcastle och därmed kom sist. Skitspel. Jag brukar alltid vinna frågesporter så det var garanterat riggat.
När vi kom fram väntade helgens värd Andreas på oss. Vi gick till en okej tapasrestaurang innan vi avrundade kvällen på hotellbaren samtidigt som vi studerade hur Jönköpings intelligensreserv blev fullare och fullare och fullständigt misshandlade ett stackars staket som inhägnade hotellets uteplats genom att gå in i det, klättra på det samt försöka välta det.
Igår satte vi oss i konferensrummet på Andreas jobb och betade av sex-sju effektiva timmar. Vi har nu en struktur för Arsenal Swedens nya hemsida klar och den ska inom kort skickas vidare för att bli verklighet. Det är riktigt inspirerande att vara delaktig i det här arbetet och känslan är att vi har något riktigt bra på gång. Mycket jobb återstår dock ännu, men målet är att sidan ska lanseras med en större releasefest i början av nästa år.
På kvällen åkte Andreas något motvilligt iväg på kräftskiva, så vi utsocknes fick roa oss själva bäst vi kunde. Det bästa vi kunde komma på var att dricka öl och sedan gå till restaurangen En grek en italienare för en mycket fin måltid. Vi höll på att inte komma in för det var väldigt mycket folk, men när kyparen såg att Larra hade en Arsenaljacka på sig fixade han fram ett bord. Det är verkligen service.
Senare satte vi oss på en pub och pratade gamla Arsenal Sweden-minnen. Det blev många skratt när Lander och jag berättade om gamla medlemsresor och äventyr i Österrike och på andra platser. De berättelserna sparar jag dock till en annan gång. Det är nog bästa så för alla inblandade. Däremot kan jag nämna Landers och Kickens intensiva debatt om huruvida Kicken, som är född i Karlskoga, är en riktigt värmlänning eller inte. Lander, bördig från Filipstad, hävdade med emfas att så inte var fallet, medan hans motståndare sa att det visst var så. Själv höll jag mig utanför debatten eftersom att jag bara hade VG i geografi på högstadiet.
Idag har det bara handlat om hemresa, och jag måste säga att det är drygt att åka norrut när jag passerar Linköping. Förr i tiden var jag hemma när jag kom dit, men numera är det minst tre timmar kvar tills jag kommer hem. Men man ska inte klaga för det är synd att klaga, så jag klagar inte men jag klagar lite.
Nu måste jag packa upp och därefter packa en ny väska för i morgon är det dags för ännu ett slöjdläger i Falun. Målet med veckan är att inte bli sågad för att jag inte gör mitt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar