Jag skulle gärna vara ledig en sisådär tio till tolv dagar till om jag ska vara ärlig. Är faktiskt inte det minsta sugen på att gå och jobba i morgon. Det är bara en massa krav på att man ska prestera bättre och bättre hela tiden. Vad är det för fel på att leva på gamla meriter? Gamla meriter var det som byggde det här landet en gång i tiden ska jag be att få tala om. Hela monarkin bygger ju på det.
Idag tog jag en sällsynt måndagssovmorgon till tio och låg sedan och latade mig ganska länge till innan jag åt en rejäl frukost och läste DN utan att stressa. Läste till och med serien Assar, som för övrigt har hamnat på Namn och nytt-sidan vilket är en sida som jag har kommit att uppskatta mer och mer under det senaste året. Många bra ordvitsar där, som till exempel "Jenny Lind kallades ju 'Den svenska näktergalen', men vad ska Maria Callas?". Hehe.
När jag hade läst klart Namn och nytt kände jag för att göra något vettigt, och när man ska göra något vettigt åker man alltid först och främst till Ikea. Så jag beslutade att först och främst åka till Ikea. På vägen dit slog det mig hur oerhört mycket människor det var på stan. Jobbar inte folk? Eller är den ekonomiska krisen ingen myt? Det såg kanske inte ut som en lördag på Stora Torget, men det var inte långt ifrån. Alla kan ju inte vara studenter. Märkligt.
På Ikea åt jag lunch, som man gör, och sedan vandrade jag omkring och planerade lite vad jag ska köpa där om fem år när jag får ett fast boende. Sedan gick jag och köpte de prylar jag har saknat i köket. Jag var nära att köpa Borris dörrmatta igen, för den är så sjukt billig att man nästan måste köpa den varje gång man är där. Men enligt lag får man inte köpa fler än en om året av den. Eller i alla fall inte mer än en per flytt. Det råder delade meningar om det där, och ett prejudicerande fall ska upp i Europadomstolen nu i november.
När jag var färdighandlad ville jag återuppleva ett kärt gammalt minne, så jag bestämde träff med Hannes och vi gick och satte oss på Östgöta Nations fik. En gång i tiden var jag på ÖG-fika minst ett par gånger i veckan med trevliga människor, så det var fint att uppleva den behagligt lugna atomsfären i Mjölkbaren igen. Dessutom är traditionen att man får ta påtår en, två och tre gånger i allra högsta grad levande. På den tiden jag drack kaffe brukade jag spritta därifrån med mer koffein än hela Colombias BNP i kroppen. Numera, när jag dricker Earl Gray, blir effekten inte alls lika påtaglig. Ytterligare en aspekt i hela den här sorgliga vara-tvungen-att-sluta-dricka-kaffe-historien.
Det var kul att träffa Hannes och hans biker-skägg, och man kan ärligt säga att vi smidde storslagna planer. Vänta ni bara.
Nu tänkte jag läsa hela Facebook och Twitter, och därefter gå och lägga mig och hoppas på att jag får ledigt från jobbet i morgon. Chansen att det blir så bedömer jag till två procent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar