Om man kanske skulle ta och skaffa sig ett tredje jobb? De här dagarna har det i alla fall känts som att jag har två. När mitt ordinarie jobb har slutat klockan 17.00 har mitt andra jobb tagit vid. Supporterklubben har ägt mina senaste två kvällar, men det får gärna vara så när man diskuterar konstruktiva saker och känner att saker och ting är på väg åt rätt håll.
I morgon ska jag dock ta ledigt från klubben och ägna mig åt att jobba till klockan 19 istället. Fritid är ändå jävligt överskattat om jag får säga det själv. Men det får man väl inte säga i det här landet längre.
Annars har jag idag lagt ett nytt ägg i boet hos allas vår socially awkward penguin. Nu var det inte riktigt så grovt som sist det begav sig, men det hettade trots allt i kinderna. Jag är normalt inte en sådan som känner att jag behöver visa mig manlig genom att bryta av ekstammar eller slänga förbrukade kopiatorspatroner i pappersinsamlingen eller på andra sätt visa att jag är man och jag gör som jag vill. Tvärtom snarare.
Jag erkänner dock att jag inte vill visa mig fysiskt svag för eleverna. Det var till exempel därför jag förnekade under stora delar under förra läsåret samt halva läsåret innan det att jag hade fått styrk av en kille i dåvarande åttan i armbrytning, trots att det var just det som hände när jag i ett - i dubbel bemärkelse - svagt ögonblick gick med på att bryta loss. Idag brast fasaden dessvärre igen.
En elev bad om att jag skulle klippa upp hennes hänglås på skåpet eftersom att hon hade gjort klassikern och slängt in nyckeln där och sedan låst. Självklart, tyckte jag och hämtade bultsaxen. Här kan jag inflika att jag utan problem har klippt upp ett femtiotal lås under min tid på den här arbetsplatsen, och därmed åtog jag mig uppgiften med gott råg i ryggen.
Några minuter senare var rågen allt annat än god. Då hade jag, ivrigt påhånad av ett antal elever, misslyckats med att orka klippa sönder hennes pansarlås trots att jag tog i så hårt att svetten pärlades i pannan och mina händer darrade som efter ett fyratimmars armpass på gymmet med Magnus Samuelsson som personlig tränare efteråt. Jag fick helt enkelt vika mig. Eleverna skrattade åt mig så elakt som man bara kan göra på högstadiet.
Det blev inte bättre av att kollegan Robert kom förbi tre minuter senare, nonchalant jonglerandes med de i småbitar sönderklippta resterna av just det nämnda låset.
Men så är det. Ibland äger man världen, och ibland äger världen dig. I guess that's the way the whole durned human comedy keeps perpetuation' itself...
Nu måste jag googla efter iPad-fodral till jobbpaddorna vi har fått att leka med. Marie, som gav mig uppgiften, tyckte tydligen att jag inte hade tillräckligt att göra ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar