Ni vet när man får söndagskänslan. Den där som känns som en blandning av melankoli och ångest över att det är fem dagar till nästa gång man får sovmorgon. Tänk dig då euforin som ersätter denna när man inser att man inte alls behöver gå och jobba i morgon, utan istället har en helt ledig måndag för att man måste kompa ut en dag efter att man har varit i Falun.
Det behövs ytterligare en dag till vila kan jag säga, för jag är fortfarande sliten. Efter att ha kämpat mig igenom sista dagen däruppe med städinspektioner och inräkning till bussen (vi fick åka i Djurgården hockeys buss - fy FAN vad oskönt!) och själva bussresan till Uppsala som aldrig ville ta slut (hur kunde vissa elever ha energi nog att sitta och skratta högt?!) kunde jag till sist falla ihop i soffan som en korthus i en jordbävning. Där låg jag sedan i två timmar, utslagen som en alkis på en parkbänk.
Till sist kom jag på att jag var tvungen att gå och handla mat, men det var inte lätt att komma upp ur soffan. Jag fick använda kofot för att bända loss mig. Känslan att vara hemma igen efter en vecka med tonårsmonster var dock underbar, så kvällen tillbringades i något sorts rus som spetsades av ett par glas Mauro.
Igår var planen att slå Törnrosas rekord i sovmorgon, men istället gubbvaknade jag klockan sju. Jag är dock mycket envis på morgonen, så efter hårt jobb lyckades jag somna om och var inte uppe före elva i alla fall. Jag njöt av att göra så lite som möjligt, kolla på en fin Arsenalseger och äta potatisgratäng.
Efter att jag skickade ut en smått provocerande tweet om Liverpool hörde Jajje av sig, och spontana som vi en gång i tiden var och tydligen fortfarande är emellanåt bestämde vi oss för att gå ut och göra stan. Vi började på O'Learys där han ville se klart sin match innan vi gick vidare till ett nyare ställe i en gränd. Därefter gick vi till Oasia för en drink och vidare till Bellmans eller Fredmans eller Bergmans eller vad fan det heter nuförtiden och kollade på ett lokalt garageband.
Där någonstans började Jajje bli 18-årsfull och skulle börja prata med alla, tappa bort sin cykel och vara allmänt stökig. Han försökte snacka sig in på Orvars och sedan snodde han ett glas från Magnussons för att runda av kvällen med att surra med Livets Ordarna som står och bjuder på kaffe på Stora Torget. Nu förstår jag hur sådana som har en apa som husdjur känner sig.
Idag har jag tagit det lugnt i stort, men eftersom att det började se som i Hannes kök här hemma åkte jag och köpte mig en dammsugare. Nu kan man andas härinne igen utan att få en Juholtmustasch av damm i näsan varje andetag.
I morgon är det måndag igen. Segt. Eller just det - tredagarshelg! Wohoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar