Du är vad du äter, sägs det. I så fall är Hedemora världens starkaste korv. Man kan säga att han ångrade sig efteråt. Om det ska vi prata efter reklamen.
Helgen har varit full av, som det heter, galna upptåg. Efter åtta utvecklingssamtal i fredags tyckte vi att det var läge för en after work. Tyvärr tackade kollegorna en efter en nej, så slutligen var vi bara tre stycken som fortfarande var på banan. Vi ringde in en kollegas brorsa och Magnus, så att vi ändå skulle vara ett litet gäng. Dessutom anslöt Hedemora senare på kvällen, så vi ska inte vara alltför arga på de som svek. Bara besvikna.
Vi började på Stationen, gick vidare till Buddy's och Grand Hotell Hörnan innan kvällen avslutades på Riverside för mig och Hedemora. Vi kände att det var rimligt att runda av när kvällen landade på ett 18-årsställe. Ola och Tinas brorsa gick vidare till Flustret, men jag såg att Hedemora började somna så det var bäst att åka hem till Almqvistgatan.
Igår for vi till Stockholm för att tillsammans med 180 andra supportrar se ligapremiären. Det var grymt kul att se så många svenska Gooners på samma ställe och att träffa många vänner och bekanta. Mindre kul att det bara blev 0-0.
Vi hängde kvar på O'Learys fram till det blev dags att jogga till sista tåget. Vid Slussen passerade vi den där korvvagnen som säljer världens starkaste korv - Harakirikorven. Hademora fick ett infall och skulle testa eftersom att han "gillar ju stark mat". Jag tänkte "detta kommer aldrig sluta lyckligt", och uppmuntrade honom således att testa.
Han fick skriva på ett papper om att inte dra korvförsäljaren inför domstol och fick sedan fem minuter på sig att äta upp korven. Fyra tuggor senare var han i upplösningstillstånd, samtidigt som vi skulle jogga till tåget. Han tillbringade större delen av resan till Uppsala på toan och de få gånger han tittade ut såg han ut som en zombie, blek som en britt på charterresa i ansiktet.
På perrongen på Uppsala C kunde han knappt gå, utan fick stanna och vila var tionde meter samtidigt som han sluddrade om att jag skulle köra honom till akuten. Jag ville dock inte höra på det örat, utan skyfflade in honom i en taxi. Hemma lade han sig i badkaret i en timma innan han så smått började kvickna till och delvis se det roliga i situationen. Det som jag hade sett i situationen under två timmar.
Idag mådde han fortfarande lite dåligt av sviterna av korven, och när han sa "aldrig mer" var det inte svårt att tro honom. Jag själv har i alla fall inga planer på att testa den där. Det verkar ju fullständigt livsfarligt.
Själv var jag bara lite dagen efter-trött, och har ägnat dagen åt att vila samt, som man gör, utvärdera veckan. I morgon ska jag ha nio utvecklingssamtal. Lyckliga jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar