Jag har alltid varit ett stort fan av segling.
Det märkligaste med OS är att jag sitter och blir nervös och irriterad över sporter som jag i till exempel ett VM är lika intresserad av som att titta på helgmålsringningen. Sitta och gräma mig över resultat i brottning eller triathlon. Tur att det är måndag och jobb i morgon så att jag får anledning att slita mig från teven.
Sedan sist har det varit fart på gamle Asplund. Eller fart och fart. Det har varit en inte helt stillastående Asplund. Det känns mer sanningsenligt. I torsdags och fredags var det jobb och det var kul för nu var alla kollegorna, såväl nya som gamla där. Känslan var positiv och jag är övertygad om att vi kommer att göra ett bra jobb - särskilt nu när yours truly sitter i ledningsgruppen.
I fredags blev det lite afterwork med Marie och Anna på Maries balkong. Det är något jag ska ta mer på allvar i år, det här med att styra upp afterwork för vi var sjukt dåliga på det förra säsongen. Eller läsåret för er som inte tycker att man kan använda fotbollstermer alltid. AW är alltså första uppgiften för ledningsgruppen.
På kvällen mötte jag upp Lepra-Hannes som gjorde sitt bästa för att imitera en sjukstuga i amerikanska västern under en gula febern-epidemi med sina skrällande hostattacker. Vi åt Josefins tacogratäng och hade vinprovning framför 10 000 metersfinalen tills den äldsta lillebror Engblom dök upp för att övernatta hos mig som mellanlandning mellan ARN och Söderhamn. Han hakade på vinprovningen ett tag, men sedan blev klockan ljust ute så vi avbröt för sömnpaus och Hannes hostade hem.
Nästa morgon hängde vi lite framför OS tills Joels tåg skulle gå. Följande saker glömde han hemma hos mig:
1. Mobilladdare
2. Tandkräm
Att han har varit ute på tågluffning och ända hade så mycket packning med sig hem måste ses som en rejäl bedrift.
Resten av lördagen tog jag det bara lugnt. Inga som helst utsvävningar faktiskt. Jag sov lite på soffan, skrev lite till Kanonmagasinet och kollade på tv. Ibland räcker sådant bra.
Idag har jag gjort ganska samma. Fast jag har motionerat istället för att sova på soffan, något som många experter anser vara "sunt". Jag kan säga så här om min form just nu: Mo Farah, Arsenals första guldmedaljör på 10 000 meter, bör nog börja fila på sitt träningsprogram till Rio - för nu jävlar börjar det gå undan i Uppsala. Det är till och med så att jag börjar gå i marathontankar.
30-årskris, anyone?
Tur att jag ska ägna halva den kommande veckan åt fullständiga ogudaktigheter, så när jag kommer hem därifrån kommer jag vara mitt vanliga vrak på rundan. Då kommer sådana galna tankar åka ut med duschvattnet.
Nu ska jag fira genom att gå med i svenska supporterklubben för starbåt. Vad är adressen till deras hemsida?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar