To ah - oh the summer nights

Idag var det dags att avsluta den här otydliga tillvaron jag har levt i under drygt sex veckor. Den jag har valt att kalla semester. Sedan mitten av juli har jag larvat omkring och i stort sett bara latat mig, men nu är sötebrödsdagarna över. Nu väntar surdegsdagar i en sådär tio månader i slask och kalla vindar innan det är dags för sommarlov igen.

Jag är dock mycket nöjd med min semester – särskilt som att jag dessutom har några dagar ledigt redan om någon vecka. Jag skulle faktiskt kunna gå så långt som att säga att det har varit den bästa sommaren i hela mitt liv. Resor inom- och utomlands i en skön mix med avslappnat hängande på hemmaplan. Allt i ett härligt trepintsrus.

Nog för att det känns konstigt att börja jobba igen, men jag kan dock erkänna att det ska bli kul. Dels att träffa kollegorna och dels att återigen få jobba med mina barn. Jag har faktiskt saknat dem – men så töntig att jag skulle säga det till dem är jag självklart inte. Var man som visar känslor är en svag man, som jag brukar säga.

De avslutande dagarna på ledigheten har ägnats åt uppackning. Jag har kommit en bit på väg, men det finns ett antal kartonger kvar att tömma. Det får vi ta efterhand känner jag, för det finns ingen anledning att stressa. Egentligen är det dumt att packa upp, för jag kommer ju snart få packa ner skiten igen. Å andra sidan blir det väldigt ohemtrevligt här om jag inte packar upp, och så kan vi faktiskt inte ha det.

Jag har också hunnit med att gå ut på Uplands tillsammans med Björn och hans kollegor, och senare med Esh, och det var en härlig sommarkväll. Även om beslutet att bara ha en kofta över skjortan var mindre genomtänkt.

Ikväll firade jag, Becks och Emil Emma en gång till eftersom att det var henes riktiga födelsedag nu (mycket firande, jag vet, men man fyller 31 bara en gång) genom att gå på nya hotellet Radissons restaurang och det var intressant. Vi testade deras picknickkoncept med många små rätter och det var gott, men lite. Någon av oss frågade kyparen om det fanns möjlighet att se utsikten från översta våningen och det gick för sig. Det hela urartade dock i en privat, och mycket uppskattad, guidning av hela hotellet med sviter och relaxavdelning och hela köret. Där ska Arsenal Sweden helt klart ha konferangs.

Efter att ha sett Uppsalas vackra profil från ovan gick vi vidare för drinkar och öl på Stationen, för att ändå lite förtränga det faktum att jag börjar jobba igen. En mycket lyckad kväll med många skratt. Den sammanfattar på något sätt sommaren 2012 ganska bra måste jag säga.